Vad är det som ligger i drivor på marken?

Våra tvillingtjejer, 4,5 år springer just nu runt och samlar på såna här små ”korvar” som, till pollenallergikernas förtvivlan antar jag, ligger i massor på marken just nu:

plocka björkhängen

”Björkhängen” sa jag reflexmässigt när de frågade vad det var, utan att jag visste riktigt säkert. ”Vad är det?” undrade de sedan, och redan där började jag ju sväva på målet lite…

björk

Wikipedia, tänker man ju – men döm om min förvåning när ”björkhänge” inte fanns med där?! Björkhage föreslog den istället, och det är ju vackert, men det vet jag ju liksom vad det är.

Via någon allergisajt har jag dock förstått att ett hanhänge kan innehålla flera miljoner pollen. Och därmed får jag denna gång låta mig nöja, men vet någon mer ( t ex om det då också finns honhängen?), så får ni gärna höra av er!

Björkhängen i hand

/Jenny

Vad är borta!?

Ni vet den där leken där man lägger fram olika föremål, försöker memorera och sedan tar bort ett? En gammal klassiker som är lätt och tacksam att leka ute i skogen.

Bara ihopsamlandet av sakerna är kul! Ett gruskorn? Nja, det var för svårt att se. En myra? Nja, den hade märkligt svårt att stå still och förstå att den var med i en lek.

Lätt att variera svårighetsgraden med hur många föremål ni lägger fram, eller kanske bara ha blommor (lära sig blomnamn samtidigt!), osv.

20140501-095139.jpg

20140501-095149.jpg

20140501-095157.jpg

Hittar ni vad som saknas jämfört med översta bilden!?

/Jenny

Kvällstur med bäverspaning

Vilka fantastiska dagar och kvällar vi haft i påsk! Så här sista kvällen tog vi en cykeltur med förevändningen ”spana på bäver”. Vi skrämde antagligen bort bävern på någon kilometers håll genom tvillingarnas jubelskrik i nedförsbackarna (och mammas pustande och stånkande i uppförsbackarna). Men det var ändå spännande att smyga ner till vattnet och sätta sig att spana mot bäverhyddan tvärs över sjön…tänk om den ändå skulle komma simmande där i kvällssolen!

Två fyraåringar är väl inte det optimala bäverpaningssällskapet om man nu verkligen vill se bäver, men vi har sett den flera gånger jag och maken, så att de inte kunde vara stilla och tysta spelade nu ingen större roll.

Och vem vet, nästa gång kanske vi får se den!?

20140421-185857.jpg

20140421-185919.jpg

20140421-185934.jpg

Påskäggsjakt i fjällen

Påsk! Snart dags för de obligatoriska påskäggen. Vi brukar alltid göra någon liten skattjakt till barnen, oftast ute på tomten (OK, 13-åringen kanske börjar tycka att det är liiite larvigt…men hon hjälper småsystrarna istället med ledtrådarna :-)). Ett år blev det dock en större utflykt för att få tag på de eftertraktade godisäggen. Vi var uppe i Lövåsen med barnen som då var 9, 6 och två på dryga halvåret. Lövåsen är förresten ett bra ställe att utgå från om man vill upp på kalfjället med lite mindre barn – och det vill man ju – det är varken långt eller brant att ta sig dit från bilväg/parkering.

påskäggsjakt

I den riktningen finns äggen!

Vi hade skojat om att morgonpigge pappa skulle gömma äggen långt upp på fjället – och när vi andra gick upp på påskaftons morgon så hade han – just det – redan varit ute på fjälltur och äggen låg ”under ett ensamt träd”.

Bara att ge sig iväg efter ledkryssen!

påskäggsjakt 2

Barnen gräver – är det rätt träd?!

Som tur är så är ju inte träden så många på kalfjället (det är ju liksom själva vitsen och begreppets innebörd), så äggen hittades, solen lyste, småsystrarna sov gott och vi hade en jättemysig tur!

Tja, så kan man göra, men annars kan man ju göra en lite mindre påskäggsutflykt i skogsgläntan i närheten, på tomten eller lägga dem högst upp på något litet berg i närheten som ni bestiger tillsammans med god belöning på toppen!

Ha en härlig skärtorsdag!
Jenny

hittade påskägg

Välförtjänta påskägg

Fjälläventyr med barn

20140414-233648.jpg

Den här bloggen handlar i första hand om aktiviteter du kan göra med dina barn i någon skog nära där du bor. Men ibland kan det handla om äventyr längre bort.

Just nu är jag och mina två barn, fem år och åtta månader, i Abiskojaure. Det är en av stugplatserna längs med Kungsleden, långt upp i fjällvärlden. Eftersom det här är väglöst land, 13 km till närmsta väg, åkte vi skoter hit sista biten, efter att ha flugit och åkt buss.

Jag oroade mig lite inför resan, men allt gick bra. Jag matade och ammade så fort jag kom åt, så minstingen var proppmätt hela dagen och sov som en stock i skoterkälken.

För barn är det här ett drömställe. Min äldste son har fullt upp hela dagarna. Allt är ett äventyr! Hämta vatten i ett hål i isen, hjälpa till att hugga ved, åka skoter och hundspann, göra egna skidspår. Ja, till och med gå på dass är spännande! Medan minstingen sover lika bra i skidpulkan, som i vagnen hemma.

Tidigare idag var min stora pojke ute för att kissa. Jag tyckte det tog tid och tittade ut. Då ser jag hur han smyger på en ripa. Tillslut kom han bara två meter ifrån innan den flög iväg. Ett spännande äventyr precis framför huset!

Men det bästa med att bo mitt i fjällvärlden är ändå att få en paus från vardagen. Det tror jag är lika nyttigt för stora som små. Långt från Bolibompa och stressiga dagislämningar. Här tar man dagen som den kommer och hinner umgås på ett helt annat sätt än hemma.

Visst krävdes det en en del planering innan vi åkte hit och visst var resan lång, men det är ändå enklare än vad man kanske föreställer sig. Bli inte avskräckta av att det verkar krångligt, för det är inte det.

Och barn älskar stora äventyr… På vägen hit, i skoterkälken, sa min son en klok sak.
– Mamma, prata inte så mycket. Nu ska vi vara tysta och njuta av äventyret.

20140414-233629.jpg
/Kajsa

Utflyktstips – Tjäderstigen i Tyresta

Bor ni i Stockholm eller nära söderom? Då har ni säkert varit i fantastiska nationalparken Tyresta med sin urskog, sina vackra hällmarker och fina vandringsleder.

Tjäder

Tjäder var det ja!

En ny liten vandringsstig är Tjäderstigen, läs mer om den här.

Vi var där i vintras, och sa att ”hit ska vi komma tillbaka fler gånger!” När det är lite varmare tar vi med matsäck och fikar.

Tjäderstiden klättring

Slingan är kanske en kilometer lång och innehåller lagom små utmaningar för de mellan sådär fyra och tio år. Spana efter (låtsas)fåglar i träden , balansera på rep över ”ravinen”, balansera på spångar, klättra nedför en brant.

Glada stenen Tjäderstigen

En härligt glad sten

Förutom Tjäderstigen finns massa andra härliga upptäckter att göra, inte minst Nationalparkernas hus – och gott fika finns också i cafét!

Tjäderstigen spindelnät

/Jenny

Leta vårtecken!

Sverige är ett avlångt land (haha, kan ett inlägg börja klyschigare?!), och det härliga med det är att våra vårtecken ser olika ut beroende på var vi bor. Jag växte upp i Kiruna, där var strömstaren och de första purpurbräckorna vid Abiskojokken klassiska vårtecken. Och förstås ljudet av porlande vatten när man åkte skidor på jokkar och bäckar. Numera, nere i Stockholm, så är det ju mer åt hållet vitsippor och tussilago.

Vitsippor

Förra helgen var vi ute och letade vårtecken. Vi var kanske inte jätteframgångsrika, men de här stod ute i backarna och kanske inte direkt neg, men visst säger de att det är vår?!

Blåsippor

Även fyraåringarna hade koll på att vi inte fick plocka dem, fast ”hos farmor får vi det” (som bor i Småland). Det är inte så lätt att hålla koll på vilka växter som får plockas och inte, men här kan du ladda ned Naturvårdsverket skrift om detta!

Ett tips är att göra nästan som en bingobricka, skriva upp/klippa ut bilder på vårtecken och så gå ut under vårhelgerna – vad prickar vi av den här gången?!

Knoppar

”Ja, visst gör det ont när knoppar brister – varför skulle annars våren tveka?”

För övrigt kan jag meddela att jag personligen är tacksam så länge jag slipper se alltför slingrande, sick-sack-mönstrade vårtecken. Vilka vårtecken har ni hittat hittills?

/Jenny

Spång-gång

spånggång

Ibland kan ett äventyr vara en tjugo minuters promenad i pausen som uppstår då mamman (jag) åkt rullskidor på vägarna runt, och make och äldsta dottern ska springa hem genom skogen från den bestämda mötesplatsen. De små är med i bilen och när make och dotter sprungit iväg går vi en kort promenad – jag vill visa en lång och rolig spång!

”Jag älskar stångar” ropar ena fyraåringen och båda springer och hoppar iväg längs stigen. Den ena med en färgglad plastväska i handen. Vi går längs spången, hela vägen över myren. Och så tillbaka.

– Jag vill gå på spången igen!
Och så går vi tillbaka över myren. Nu går vi även 50 meter extra, till den kallvattenkälla jag vet finns där. Lyckan är stor när vi alltså kan dricka vattnet direkt där i skogen! Rent, kallt, klart vatten.

Ibland kan ett äventyr vara så enkelt och så fantastiskt. Plastväskan var full med pinnar när vi kom hem igen.

kallkälla

/Jenny