Thermobälte inte bara för elitskidåkare

Thermobälte2

Varm saft. På skidturen, på vinterutflykten, i pulkabacken. Både min man och jag är entusiastiska längdåkare, så våra vätskebälten är inköpta för det ändamålet; för långa träningspass när vi behövt fylla på depåerna. Men numera är thermobältena allt som oftast med på kortare skidturer eller promenader med barnen. På lite längre utflykter tar vi ju ryggsäckar med matsäck och termos och så vidare, men om man bara snabbt ska ut. En kort tur på skidor. Vi gjorde i början misstaget att inte ta med någonting alls. Big mistake. En arg, hungrig och trött fyraåring på skidor är inte att leka med. Även om vi tycker att, ”jamen vi ska ju bara åka det här barnspåret på 400 meter” – så har vi av bitter erfarenhet lärt oss att ta med lite energi.

Även om barnet ifråga inte är varken arg. trött eller hungrig så är det ändå mysigt att kunna ta fram en apelsinklyfta, en chokladbit och – just det – varm saft i en paus.

Thermobälte

Smart nog kan korken användas som mugg. Och fickan är stor nog för både valla och chokladbit eller annat gott. Ni vet väl att när barn är ute på skidutflykt så får de äta choklad fast det inte är lördag?!

/Jenny

Bästa ketchupen är från Söderhamn!

Vi har ofta med oss korv när vi är på utflykt. Det är enkelt att ta med, går snabbt att fixa och är lätt att äta. Oftast har jag korvarna i varmt vatten i en termos. Självklart är det allra roligast och godast att göra upp en eld och grilla, men det är mycket enklare med termosen.

Ketchup och senap från Söderhamn - bäst på utflykten!

Ketchup och senap från Söderhamn – bäst på utflykten!

Men så är det detta med ketchupen… Varmkorv med bröd utan ketchup går ju bara inte, men att släpa med en stor plastflaska på utflykten är inte kul. Därför blev jag jätteglad när jag hittade tuber med ketchup och senap i alldeles lagom storlek för ryggsäcken på Hemköp i Söderhamn för ett tag sedan. Mina svärföräldrar bor där och varje gång vi är på besök passar jag på att köpa med mig ketchup och senap. Senap på tub är i och för sig inget speciellt, men det är lite kul att det är två lokala produkter som hör ihop. Men det är ketchupen som är grejen.

Det står inte på etiketterna vilket företag som gjort de här produkterna, bara ett telefonnummer för kundkontakter och adressen till kommunens webbplats. Det kanske är någon slags profilprodukt från Söderhamns kommun? Om det är så, måste jag ge en eloge till de som jobbar med kommunikation i Söderhamn. Ketchupen är en oväntad och användbar profilprodukt. Väl värd att sprida utanför kommungränsen.

Råkar du ha vägarna förbi Söderhamn vet du alltså vad du ska köpa med dig. Missa inte att ta en tur på Hällmyrans fina skidspår. Hemmasonen Anders Södergren har fått ge namn till en av slingorna. Kul!

Superbra med superställ

Vinter, snö och minusgrader – det finns knappt något bättre uteväder! Om man är rätt klädd förstås. För att frysa gör allting tråkigt. Vi köper inte märkeskläder till våra barn – men när det gäller vinterkläder har vi alltid satsat på kvalité. Funkar ofta bra att fynda begagnat, eller så köper vi nytt till de äldsta, så ärver de tre småsyskonen…:-).

Att klä sig varmt underifrån är A och O. Om man ska vara ute och leka och röra sig, kanske bli lite röd om kinderna och svettig, så är bra underställ så fantastiskt bra att ha. Precis som när vi vuxna rör oss och tränar så är bomull rätt så värdelöst, det tar upp vätan, blir blött och därmed kallt. Själv tar jag på mig superställen sådär i oktober och tar av mig dem när jag kommit hem från Valborgsbrasan. Ungefär. Och nu för tiden finns det så grymt mycket fina underställ – det här är min senaste favorit:

ulltröja

En jätteskön och snygg lila sak med blommönster från Icebreaker. En av mina snyggaste tröjor alla kategorier.

Men – barnen. Numera finns underställ i varenda affär, inte bara sportaffärerna. Jag är lite skeptisk till de allra billigaste, men det behöver såklart inte vara det allra dyraste heller. Ull eller syntet är också frågan. Båda har fördelar; ull får inte samma svettlukt som syntet ofta får, men är lite dyrare och mindre slitstarkt. Använd speciellt ull-tvättmedel och kör tvättmaskinen på ullprogram så blir det inte det här spröda, torra ulltyget som lätt går sönder!

Underställ

Vi har både ullunderställ (kolla t ex Janus, färgglada och prisvärda!) och syntet till barnen och blandar glatt.

Självklart även varma sockar, och inga bomullsstrumpor under.

ullsockar

Så – färdigklädda (så när på en overall eller två) och klara för utelek!

barn i underställ

/Jenny

Älskade vinter!

Oj vad länge sedan bloggen uppdaterades. De senaste veckorna har jobb, julfirande, influensa, inskolning på dagis mm tagit all tid och ork på bekostnad av bloggen. Men nu är det dags att börja skriva igen!

Visst är det underbart att det äntligen är vinter? December var verkligen trist med regn, regn och åter regn. Usch! Men nu känner jag att livsandarna börjar återvända när snön lyser upp och det finns massa kul att göra.

I helgen åkte jag och min äldsta son skidor här i Vallentuna. Årets premiärtur blev en sväng på elljusspåret vid Vallentuna IP. Vaktmästarna hade preparerat spåren två dagar tidigare, så det var helt OK även om det började bli lite sladdrigt.

Äntligen ute i spåret!

Ute i spåret!

Vi åkte inte långt, bara 900 m, men det räckte. Min pojke är fortfarande osäker i nedförsbackarna så vi tog det riktigt lugnt och åkte i hans takt utan stress. Min filosofi är hellre en kort, rolig tur än en lång, tråkig.

Inte perfekta spår, men de fick duga.

Inte perfekta spår, men de fick duga.

Min son är väldigt envis och har han bestämt sig för att han inte gillar något är det snudd på omöjligt att få honom att ändra sig. När han åkte skidor första gången för några år sedan blev han så arg att han kastade skidorna långt in i skogen eftersom han inte kunde åka med racerfart direkt. Efter det tyckte han att skidor var tråkigt resten av vintern, vilket var lite jobbigt eftersom vi är en riktig skidfamilj. Alltså är det bäst att ta det lugnt och fokusera på att ha kul.

Vi spanade efter spännande spår ( såg bara hundspår den här gången, men det dög ). Jag kommenterade nästan inte alls hans teknik utan lät honom hitta balansen själv.  På slutet var det förstås viktigt vem som kom först i mål!

Mamma kom tvåa!

Mamma kom tvåa!

Nu ser han fram mot nästa skidtur, så min taktik verkar ha lyckats. 🙂