Från Sälen till Mora på fem minuter

BV Risberg

I helgen åkte en av mina femåringar Vasaloppet. Vi passerade de klassiska kontrollerna i rask takt (jag gick bredvid, vilket egentligen inte behövdes, men det var roligt att lyssna på hennes reflektioner under ”loppet”), belönades med diplom, medalj och blåbärssoppa i mål. Barnens vasalopp alltså.

Barnens vasalopp anordnas lite här och var över Sverige under vintern, ibland är det gratis, ibland kostar det någon tjuga – och är era barn som mina att de gärna är med i en ”tävling” om de får pris så kan det vara roligt att kolla upp om ni har något litet Vasalopp i närheten.

BV Mål

Kolla deras hemsida om det finns något där ni bor (arrangeras ibland även utan att det står här; håll lite koll på friluftsanläggningar och skidklubbars hemsidor) – och finns det inget kanske du kan ta och initiera och arrangera ett eget? Säkerligen uppskattat!

BV diplom

I fäders spår för framtids segrar!

/Jenny

 

Annonser

Thermobälte inte bara för elitskidåkare

Thermobälte2

Varm saft. På skidturen, på vinterutflykten, i pulkabacken. Både min man och jag är entusiastiska längdåkare, så våra vätskebälten är inköpta för det ändamålet; för långa träningspass när vi behövt fylla på depåerna. Men numera är thermobältena allt som oftast med på kortare skidturer eller promenader med barnen. På lite längre utflykter tar vi ju ryggsäckar med matsäck och termos och så vidare, men om man bara snabbt ska ut. En kort tur på skidor. Vi gjorde i början misstaget att inte ta med någonting alls. Big mistake. En arg, hungrig och trött fyraåring på skidor är inte att leka med. Även om vi tycker att, ”jamen vi ska ju bara åka det här barnspåret på 400 meter” – så har vi av bitter erfarenhet lärt oss att ta med lite energi.

Även om barnet ifråga inte är varken arg. trött eller hungrig så är det ändå mysigt att kunna ta fram en apelsinklyfta, en chokladbit och – just det – varm saft i en paus.

Thermobälte

Smart nog kan korken användas som mugg. Och fickan är stor nog för både valla och chokladbit eller annat gott. Ni vet väl att när barn är ute på skidutflykt så får de äta choklad fast det inte är lördag?!

/Jenny

Superbra med superställ

Vinter, snö och minusgrader – det finns knappt något bättre uteväder! Om man är rätt klädd förstås. För att frysa gör allting tråkigt. Vi köper inte märkeskläder till våra barn – men när det gäller vinterkläder har vi alltid satsat på kvalité. Funkar ofta bra att fynda begagnat, eller så köper vi nytt till de äldsta, så ärver de tre småsyskonen…:-).

Att klä sig varmt underifrån är A och O. Om man ska vara ute och leka och röra sig, kanske bli lite röd om kinderna och svettig, så är bra underställ så fantastiskt bra att ha. Precis som när vi vuxna rör oss och tränar så är bomull rätt så värdelöst, det tar upp vätan, blir blött och därmed kallt. Själv tar jag på mig superställen sådär i oktober och tar av mig dem när jag kommit hem från Valborgsbrasan. Ungefär. Och nu för tiden finns det så grymt mycket fina underställ – det här är min senaste favorit:

ulltröja

En jätteskön och snygg lila sak med blommönster från Icebreaker. En av mina snyggaste tröjor alla kategorier.

Men – barnen. Numera finns underställ i varenda affär, inte bara sportaffärerna. Jag är lite skeptisk till de allra billigaste, men det behöver såklart inte vara det allra dyraste heller. Ull eller syntet är också frågan. Båda har fördelar; ull får inte samma svettlukt som syntet ofta får, men är lite dyrare och mindre slitstarkt. Använd speciellt ull-tvättmedel och kör tvättmaskinen på ullprogram så blir det inte det här spröda, torra ulltyget som lätt går sönder!

Underställ

Vi har både ullunderställ (kolla t ex Janus, färgglada och prisvärda!) och syntet till barnen och blandar glatt.

Självklart även varma sockar, och inga bomullsstrumpor under.

ullsockar

Så – färdigklädda (så när på en overall eller två) och klara för utelek!

barn i underställ

/Jenny

Lördagsmys i Rudan

Vilket härligt höstväder det var i helgen! För fint för att sitta inne i soffan bestämde vi och åkte iväg till Rudan i Haninge. Här finns det mesta; bad- och fiskesjöar, motionsspår, härlig storskog med stora branter, frisbeegolf, stora ängar, hitta-vilse-stig, lekplats… Vi hade inget särskilt mål annat än att vara ute och njuta, så det gjorde vi!

IMG_9297.JPG

IMG_9293.JPG

IMG_9292.JPG

IMG_9289.JPG

En spännande upptäckt gjorde vi också; ett fågelbo som ramlat ur ett träd! Undra vilken fågel som bott där? Sara tyckte lite synd om fågeln som inte hade något ägg i boet och la dit en sten som substitut…

IMG_9302.JPG

Ekollon, inte bara till ekorrarna

OK, visst kan vi sucka lite över att hösten är här, drömma tillbaka till sommarens ljus och värme och de många baddagarna och grillkvällarna. Men hösten är häftig ur en utemänniskas synvinkel (tja, liksom alla årstider om vi ska vara ärliga :-)), det kommer så mycket bär och frukt och svamp och händer så mycket i naturen!

Ekollonen till exempel, en källa till lek för femåringarna – de plockar, samlar, låtsas att det är gubbar och en källa till viss irritation för mamman (mig), eftersom dessa lekar av någon anledning tas med inomhus och det dräller av ekollon i soffan och på köksbordet.

Ekollon

Men, i alla fall, jag har också förstått att man faktiskt kan göra en hel del av dessa frukter, som det ju faktiskt är, om än i form av nötter. Eftersom jag är nötfantast tänker jag att här ju finns ett bra sätt att minska mina stora utgifter för alla dessa nötpåsar och nötblandningar jag köper i affären; att testa att rosta eller koka ekollon helt enkelt!

Recept finns på utmärkta Skogsskafferiets hemsida.

/Jenny

Hur många lingon finns det i världen?

Tja, rätt många antar jag. Fast bara i den norra delen av världen, ”i norra halvklotets skogsbälte” som Wikipedia uttrycker det. Om man räknar in mjölon, som är förvillande lika lingon, så blir det ju ännu fler, men det ska man ju inte göra eftersom det är en helt annan växt. Har ni någon gång stoppat ett mjölon i munnen i tron att det var lingon så förstår ni också hur detta bär fått sitt namn, där lingonen är friska och saftiga och lite sura är mjölonen bara – mjöliga. Som Linné sade: De ”äro osmakelige, hwadan få, om eljest någon, lära äta dem”.

Lingon

Äkta lingon i Smålandsskog!

Lingon däremot är lättplockat, gott, nyttigt och jag har dem alltid i min födelsedagsefterrätt; chokladkolapaj med lingon! Perfekt eftersom jag fyller år i september; maken brukar faktisk lyckas plocka ihop några deciliter i skogen hemmavid så det räcker till min paj!chokladkolapaj med lingon

(Bilden lånar jag från Arlas recept) Ni måste testa – den är himmelskt god!

/Jenny

Stenar där barn jag lekt

Det finns ställen och miljöer där inga organiserade, uttänkta lekar behövs initieras, utan där det bara leks. Ett sådant är förstås vatten, vattendrag, små bäckar… ett annat är stränder – men inte bara sandstränder, utan även stenstränder. Kajsa har tidigare skrivit om Silverfallet och den fina stenstranden där, och det var precis där vi också var ett par veckor senare och lekte i timmar på stranden. Kastade macka förstås (mamma, jag, anser sig vara obesegrad mästare på detta i familjen). Ristade med ljusa stenar på mörkare stenar för att skriva och rita. Och inte minst så gjorde vi fina stengubbar!

Här är en storögd variant:

Stengubbe

Och här en som ser lite dyster ut. Stenansikte?

Stengubbe 2

/Jenny

Vart tog getingarna vägen?

Ingen har väl missat att det varit något av ett rekordår för getingarna i år. Stundtals har det varit riktigt besvärligt att sitta ute och äta alla dessa fina sommarkvällar – getingarna verkar gilla god mat lika mycket som vi. Förra helgen satt vi ute igen, och efter ett tag kom vi på – det är ju inga getingar!

Så vart tog de vägen helt plötsligt? Vad gör de på vintern? Tja, den hårda sanningen är ju att getinghanarna dör efter att ha parat sig (vilket de alltså gör under sommaren). Den befruktade honan övervintrar och lägger sedan ägg på våren. När de kläcks till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare (som är sterila honor), som i sin tur bildar ett getingsamhälle. Honan blir drottning och ägnar sig åt att bli matad och lägga ägg. Vilket liv!

Vi såg en gigantisk geting en dag som vi var tvungna att ta kort på. Jämför med enkronan så kanske ni får en uppfattning:

Geting

Någon som undrar vad 17 de bygger bona av förresten? Svaret är avgnagt trä som de blandar med sin saliv! Bara en sån sak, vem hade kunnat tänka sig att de överhuvudtaget har saliv? Och, när vi nu ändå är inne på området allmänbildning kring getingen; jordgetingar är ingen egen sort, det är bara getingar som valt att bygga sitt bo under jorden. Och – det är bara honan som sticks. Gadden är nämligen en ombildad äggledare. Vill ni läsa ännu mera och till exempel vara med i tiotusenkronorsfrågan (finns det fortfarande?) i ämnet getingar, kan ni läsa mer på Naturhistoriska riksmuseets utmärkta hemsida.

/Jenny

Surt sa räven om – vindruvorna!

Har du också någon gång tyckt att det är lite konstigt att räven säger att han inte vill ha rönnbären när han inte lyckas nå dem, eftersom de ändå är så sura…? I sensmoralen alltså att om man inte kan få något kan man alltid låtsas att det är surt, tråkigt, dåligt… och – hallå – rönnbär ÄR ju sura?! Precis, en felöversättning helt enkelt. Räven försökte sig på att nå de goda, söta vindruvorna. Fråga mig inte hur man lyckades få det till rönnbär på svenska.

Kom att tänka på det idag när jag såg att rönnbären börjar bli röda och fina på vår rönn här ute. Så hur är det då – blir det en snörik och kall vinter om det är mycket rönnbär? Nä, säger de som vet. Mängd och färg osv på bär visar bara hur vädret har varit, inte hur det blir…Logiskt men lite tråkigt, kanske?

Fåglarna, inte minst Sidensvansar gillar verkligen rönnbär, men den som inte vill lämna allt till våra vänner småfåglarna kan koka gelé, gott alternativ till vinbärsgelen till höststeken. Finns mängder av recept på nätet, här är ett av dem.

/Jenny

Rönnbär

Klart njutbart i Lida

En fantastisk pärla söder om Stockholm är friluftsgården Lida, i Botkyrka söder om Stockholm. Vi åker hit om vintern för de fina skidspåren och sommartid för, tja, allt möjligt.

Idag var jag där med min tioåring och de två femåringarna (tonåringen hemma i soffan ja).

20140703-200454-72294862.jpg

Vi gick Skogsmulles sagostig, med paus vid Skogsmulles koja för att äta lite matsäck:

20140703-200552-72352780.jpg

Vi fortsatte med Novas rymdstig som slutade vid en rymdraket:

20140703-200648-72408142.jpg
Och barnen klängde i en hinderbana som passade båd’ stor och liten tydligen:

20140703-200746-72466975.jpg

Och avslutade förstås med glass på mysiga värdshuset! En bonus för framförallt de små är alla halvtama kaniner som skuttar runt i området.

Om Lida kan man skriva mycket, bäst är förstås att åka hit själv och upptäcka. De har såklart en hemsida, så ni kan få lite försmak.

Som ni märker är promenadstigarna Skogsmulle-anknutna; inte så konstigt då han föddes här, Mulle!

Och för den arkitekturintresserade; friluftsgårdens mysiga timmerstugor är ritade av Ralph Erskine.

Så, jag tar och Hegerfors-vitsar igen; det är lätt att njuta i Lida!

20140703-201349-72829115.jpg

/Jenny