Abisko del 3 – Silverfallet och vackraste stenstranden

Jag kan aldrig få nog av vattenfall och vackra stenar, samma sak gäller min äldste son. Fast han leker eller kastar macka med stenarna istället för att ta hem och lägga i skålar eller runt rabatterna, som jag gör. Fjällvattnet i vattenfallen dricker vi med samma entusiasm. Tur för oss att Abisko med omnejd fullt av det här och vid Silverfallet är det extra fint. Varje gång vi är i Abisko på sommaren tar vi en tur dit.

Det är enklast att komma till Silverfallet om du har bil. Då kör du mot Björkliden från Abisko turisstation (ca sju kilometer) och stannar vid den stora parkeringsplatsen vid Rakkasjokka precis innan avfarten upp till Björkliden. Därifrån går du ca 200 meter på en bitvis brant stig, alldeles vid jokken ner till stranden vid Torneträsk.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Har du inte bil kan du åka buss eller tåg till Björkliden och gå ner från tågstationen eller busshållplatsen. Det är längre, men å andra sidan en vacker promenad.

I början rinner vattnet i jokken över slipade klippor där du enkelt kan dricka, därefter blir det ett smalt, vackert vattenfall mellan branta klippor.

Godaste vattnet!

Godaste vattnet!

När man står på bron vid vattenfallet kommer duschar av kall vattenånga över en. Jättespännande och skönt tyckte min son eftersom vi var där en dag när det nästan var 30 grader varmt.

Härligt med svalka från vattenfallet, som att ta en dusch.

Härligt med svalka.

Vattenfallet är allra finast nere vid stranden, så det är värt att gå sista biten ner även om det är brant.

Smalt, högt och vackert!

Smalt, högt och vackert!

Nere vid stranden kan alla som gillar fina stenar få sitt lystmäte.

Fjällstenar de lux!

Fjällstenar de lux!

Dessutom är det jättekul att leka med stenarna och skönt att sitta på dem eftersom alla är slipade och har rundade kanter. Vi bygger torn, kastar i vattnet, bygger dammar och letar efter de som är extra fina. Från stranden har man en fantastisk vy mot Lapporten. Vattnet är alltid iskallt i Torneträsk, men vad gör väl det? Vi kastar oss i och passar på att dricka medan vi tar några simtag. Åk dit och prova ni med!

Gott om plats på stranden!

Gott om plats på stranden!

Härlig utflykt när fjällvädret var extra varmt.

Picknick med Lapporten i blickfånget.

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet...

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet…

Ettåringen somnade och fick ligga i skugga under filten.

Sedan somnade han och fick ligga i skugga under filten.

Skål för fjällivet!

Skål för fjällivet!

/Kajsa

 

 

 

Annonser

Abisko del 2 – strapatsfri fjälltur med vy

Många av er tänker sig nog att fjällvandring ska vara jobbigt, svettigt, myggigt och att man måste bära en tung ryggsäck hela tiden. Alltså något bara för de riktigt tuffa och vältränade, inte för barn, personer med halvtaskigt flås eller de som bara vill njuta på semestern. Visst känns det skönt när jag säger att det där är helt fel.

Utflyktstips i Abisko - upp på kalfjället och njut!

Upp på kalfjället och njut!

I Abisko kan du komma upp på kalfjället, ta en tur, fika, njuta av vidunderlig utsikt utan att ens bli anfådd. Dessutom går det jättebra att ha med barn, till och med bebisar. Här kan du nämligen åka linbana upp på kalfjället.

Här bär det av uppåt!

Här bär det av uppåt!

Linbanan finns ca 600 meter från turiststationen och är öppen både på vintern och sommaren. Du kan välja om du vill åka upp och gå tillbaka ner, eller ta en tur och returbiljett. Man sitter i ganska luftiga stolar, så har man med sig småbarn eller bebisar kan det vara på sin plats med bärsele eller en rem runt dig och ditt barn.

I sakta mak glider du fram ovanför marken i cirka 20 minuter, sedan är du uppe på fjället Nuolja. På vägen upp har du chans att se ripor, höra blåhake, se massor av blommor och förstås njuta av utsikten.

Vy från linbanan mot sjön Torneträsk.

Vy från linbanan mot sjön Torneträsk.

Väl uppe kan man fika i huset (Aurora Sky Station) där linbanan slutar. Har man tur serverar de palt.

Min yngsta son spanar in utsikten från Aurora Sky Station medan vi andra fikar.

Min yngsta son spanar in utsikten från Aurora Sky Station medan vi andra fikar.

Därfter kan du och dina barn strosa runt på kalfjället. Följa en bäck, leka på snöfläckar eller bestiga Nuoljas topp. Dit är det knappt två kilometer lätt vandring. Dessutom finns det otroligt mycket fina fjällblommor där, bland annat den ovanliga lapska alprosen. Det är en liten rhodondendron som växer vilt i fjällen.

Klart man måste leka vid en snöfläck!

Klart man måste leka vid en snöfläck!

Allt vatten går att dricka eller varför inte doppa huvudet för att svalka sig om det är väldigt varmt...

Allt vatten går att dricka eller varför inte doppa huvudet för att svalka sig om det är väldigt varmt…

Fina blommor överallt. Det här är fjällglim.

Fina blommor överallt. Det här är fjällglim.

 

Minstingen övar på att krypa uppe på fjället.

Minstingen övar på att krypa uppe på fjället.

Här kan du läsa mer om linbanan och möjligheterna att se midnattssol och norrsken från Aurora Sky Station.

Ner igen efter en härlig utflykt på kalfjället.

Ner igen efter en härlig utflykt på kalfjället.

Nå, visst tror ni mig när jag säger att det finns möjlighet att fjällvandra helt utan strapatser? Bara att njuta fullt ut!

/Kajsa

P.S. Undrar ni över myggen? De blåser bort på kalfjället!

 

Älskade Abisko!

Abisko - vy mot Lapporten från Nuolja

Abisko – vy mot Lapporten från Nuolja

Abisko är mitt favoritställe här i världen. Dit åker jag vinter som sommar och vill helst inte åka hem. Det finns så mycket fint att se och göra där att allt får inte plats i ett blogginlägg. Därför blir det ett antal inlägg närmsta dagarna, så ni får se vilka roliga och spännande saker man kan hitta på där uppe. Dessutom passar Abisko alla åldrar – från minstingen i barnvagn, till äventyrliga tonåringar och vuxna livsnjutare.

OK, jag får erkänna att jag är väldigt subjektiv. Jag och Jenny, som också skriver på den här bloggen har en släktstuga i Abisko, dessutom bodde Jenny där när hon var liten, innan det fanns bilväg mellan Kiruna och Narvik. Hur coolt är inte det? Men med det sagt vågar jag ändå påstå att Abisko är ett av svenska fjällens finaste ställen.

Familjär stämning på turiststationens gårdsplan. Här finns bl a hängmattor och möjlighet att lära sig gå på lina.

Familjär stämning på turiststationens gårdsplan. Här finns bland annat hängmattor och möjlighet att lära sig gå på lina.

Åker man till Abisko är det enklast att bo på STF:s turiststation. Dit kan du åka tåg (ca 18 timmar med nattåg från Stockholm) eller ta flyg  till Kiruna (1,5 timme från Arlanda) och därefter buss (ca 1,5 timme). Du kan även bo i byn Abisko Östra, som ligger 2,5 km från turiststationen. Där finns till exempel Abisko Mountain lodge som har hotell och stugor.

På turiststationen finns hotellrum, vandrarhem och stugor att hyra. Du kan äta prisbelönt mat i resturangen, buffé på husmanskost i Storstugan eller laga mat självhushållet i vandrarhemshuset. Du kan gå korta eller långa turer med färdledare eller på egen hand. Även med barnvagn kan du få fantastiska naturuppleveler eftersom fjäll, canyon, bäckar m.m. är precis runt knuten. På sommaren är det midnattssol och på vintern är Abisko ett av världens bästa ställen för att se norrsken.

Midnattssolen skiner i Abisko. Bilden tagen kl. 00.30, 5 juli 2014.

Midnattssolen i Abisko. Bilden tagen kl. 00.30, 5 juli 2014.

Regnar det finns Naturum bredvid huvudbyggnaden med intressanta utställningar, där brukar det även vara filmvisningar, pyssel för barn och annat kul.

Naturum bredvid huvudbyggnaden. Här kan du lära om natur och djur, samt testa kasta lasso på renhorn.

Naturum – här kan du lära om natur och djur, samt testa kasta lasso på renhorn.

Här kan du lyssna på fågelsång så du vet vilken fågel du hör när du är ute på fjället.

I Naturum kan du exempelvis lyssna på fågelsång så du vet vilken fågel du hör när du är ute på fjället.

Mina barn gillar att vara i lekrummet en trappa ner i huvudbyggnaden. Varje år brukar min äldsta son få nya Abiskokompisar där. Ett bra ställe för barn när de behöver en paus från alla äventyr.

Stor koncentration när järnvägsbygget tar form...

Stor koncentration när järnvägsbygget tar form…

I vintras var jag och mina barn på ett vinterfjälläventyr i Abiskojaure. Det kan du läsa mer om här. Då var vi 10 dagar i en stuga en bit in i Abiskodalen, 13 km från närmsta bilväg. Ett äventyr min son ofta pratar om och längtar tillbaka till.

I år var vi i Abisko två veckor nu på sommaren. Det var värmerekord med nästan 30 grader varmt i luften och 24 grader i vattnet i fjällsjöarna. Vi badade så gott som varje dag eller försökte hitta svalka på snöfläckar uppe på kalfjället. Så fint väder kan jag inte lova, men jag kan lova att du får en fantastisk fjällsemester om du åker till Abisko.

/Kajsa

Klart njutbart i Lida

En fantastisk pärla söder om Stockholm är friluftsgården Lida, i Botkyrka söder om Stockholm. Vi åker hit om vintern för de fina skidspåren och sommartid för, tja, allt möjligt.

Idag var jag där med min tioåring och de två femåringarna (tonåringen hemma i soffan ja).

20140703-200454-72294862.jpg

Vi gick Skogsmulles sagostig, med paus vid Skogsmulles koja för att äta lite matsäck:

20140703-200552-72352780.jpg

Vi fortsatte med Novas rymdstig som slutade vid en rymdraket:

20140703-200648-72408142.jpg
Och barnen klängde i en hinderbana som passade båd’ stor och liten tydligen:

20140703-200746-72466975.jpg

Och avslutade förstås med glass på mysiga värdshuset! En bonus för framförallt de små är alla halvtama kaniner som skuttar runt i området.

Om Lida kan man skriva mycket, bäst är förstås att åka hit själv och upptäcka. De har såklart en hemsida, så ni kan få lite försmak.

Som ni märker är promenadstigarna Skogsmulle-anknutna; inte så konstigt då han föddes här, Mulle!

Och för den arkitekturintresserade; friluftsgårdens mysiga timmerstugor är ritade av Ralph Erskine.

Så, jag tar och Hegerfors-vitsar igen; det är lätt att njuta i Lida!

20140703-201349-72829115.jpg

/Jenny

Brännässlan bränns inte!

Jag visade mig på styva linan inför de tre yngsta barnen häromkvällen. Jag tog på en brännässla!

20140703-195447-71687667.jpg

Ni har säkert koll och vet att det bara är ”taggarna” på bladen som bränns, tar man runt dem och bara på bladets ovan- och undersida så bränns det ingenting!

Det är lite ”don’t try this at home, kids-varning” på det här inlägget känner jag, men det är ett lite småkul ”partytrick” kanske det inte kan heta, men ”friluftstrick” eller så…
/Jenny

Snigelägg, avancerad parning och ett mysterium

Precis som Jenny skrivit tidigare här på bloggen räcker det ibland att man bara kommer ut i trädgården för att få en naturupplevelse. Häromdagen kom min son och hans kompis in och hämtade mig. De hade hittat ett konstigt hål under en snigel ute i vår trädgård.

Det visade sig vara en vinbergssnäcka som höll på att lägga ägg. I ett djupt hål under snigeln kunde vi se vita, runda ägg. De såg ut som fina pärlor, ungefär lika stora som ärtor. Vi tittade noga, sedan la vi tillbaka snigeln igen, så den kunde fortsätta.

Det är intressant det här med sniglars fortplantning. De är hermafroditer och vinbergssnäckorna parar sig genom att pressa fotskivorna mot varandra. Så här skriver Illustrerad vetenskap ”Båda djuren är utrustade med en liten säck, som ger ifrån sig en liten kalkpil. Snäckorna skjuter iväg pilen som innehåller sädesceller, in i kroppen på varandra, varigenom parningen sker.”

Men andra snigelarter kör med betydligt mer avancerade metoder. ”Pantersnigeln klättrar upp på ett högt ställe och hissar sig ner i en tjock slemtråd, varefter parningen sker i fria luften. Under parningen slänger djuren ut sina penisar och snor dem om varandra, varefter de utväxlar sädesceller ute i spetsen.”

Himmel säger jag bara! Var det verkligen nödvändigt av evolutionen att hitta på en så komplicerad metod???

Vinbergssnäckan lägger 40-60 ägg i ett hål som är cirka 15 cm djupt. Efter 25 dagar kläcks äggen.

Nu till det stora mysteriet: Hur kan snigeln gräva en så djup och smal grop med sin mjuka oformliga kropp? Jag förstår inte det och hittar inget svar när jag söker på webben. Jag och min son har funderat över det här och är det någon bloggläsare som vet får ni gärna höra av er.

Vinbergssnäckor går förresten att äta. På den här sidan finns massa information och recept. Sniglar á la bourguignonne, kan det vara något? Själv tänker jag inte prova, så ni får själva leta er fram till receptet…

Annars har jag inte något emot sniglar. Man kan till exempel ha spännande snigelrace, något jag skrivit om tidigare här på bloggen.

20140705-022518-8718614.jpg

20140705-022519-8719728.jpg

20140705-022520-8720571.jpg

Snigelspott?

Jag vet inte vad ni kallar de små vita ”skumbollarna” som man kan se på gräs och blommor – snigelspott sa vi när jag var barn! Så det är det jag säger när vi ser fenomenet idag på promenaden, fast inser ju samtidigt att det kan det ju rimligtvis inte vara…

Det bästa (och ibland det mest tålamodsfrestande) är frågvisa snart-femåringar, som gör att man måste vidga sina kunskapsvyer i de mest skilda ämnen.

20140703-194633-71193365.jpg

Så nu har jag lärt mig; att det här skummet bildas av en larv, som sedan blir till insekten spottstrit. Det mest spännande med den var att den kunde hoppa 70cm högt! Jag ser framför mig hur insektsforskarna gjort iordning en liten höjdhoppsställning till spottstriten och lagt upp ribban på otroliga 70cm…vilket jubel det ska ha blivit!
/Jenny

20140703-195044-71444776.jpg