Vinbärsgelé till den vilda maten

Även om det dröjer ett tag till älgjakten så är det kul att förbereda lite goda tillbehör. Här är ett recept på den enklaste gelén.

Repa en liter röda vinbär. Lägg i en kastrull och koka upp och låt småkoka en kvart. Leta upp en duk eller örngott som du tröttnat på . Gör en sil av tyget och lägg i bären med en skål under. Pressa ur all saft med en träslev. Mät nu hur mycket vinbärssaft du har och ta i  lika mycket socker. Koka ytterligare en kvart till tills du ser att saften börjar ”skinna sig”. Då är det klart.

Koka upp bären och låt småkoka i en kvart

Koka upp bären och låt småkoka i en kvart

Sila bären med en tygsil

Sila bären med en tygsil

Enklaste gelén till den vilda maten

Enklaste gelén till den vilda maten

Häll upp den heta gelén i rena glasburkar. Invänta älgjakten. Avnjut med en god älgstek i gott sällskap. Gelén är också god till smakrika ostar.

Annonser

Vitamindrink från naturen

Nu finns det massor av vinbär. Jag provade att göra en enkel morgondrink som blev supergod.image
Plocka 5 dl vinbär, ta en mixer eller annan lämplig fruktpress och mixa tillsammans med 1 msk honung.
Vips så har du din godaste morgondrink klar. Det som inte blir saft av använder du till  filen.

Finaste isbitarna! 

Här kommer ett tips på enkelt sommarpyssel. 

Häromdagen hade vi kompisar här och alla barnen var lite rastlösa efter ett tag (de hade tröttnat på studsmattan och att spela fotboll). Eftersom vi har smultron i trädgården och blåbär som precis börjar mogna utanför tomtgränsen, gav jag dem ett uppdrag – plocka bär och göra fina isbitar. 

Alla fyra, från två till sju års ålder, sprang ut med var sin liten mugg. De åt nog mest, men lagom mycket blev kvar så det räckte till att lägga i isbitsformarna. Jag kompletterade med några ätbara tusenskönor. 


När vi åt middag lite senare kunde barnen stolt hälla upp vatten och de vackra isbitarna i glasen. 

/Kajsa

Potatissallad med sting

Trött på trista potatissallader? Här kommer en superenkel potatissallad som är perfekt att ta med sig på utflykten till grillat eller bara med en sallad. Blev inspirerad av en middag på midsommarafton hos familjen Nilsson där vi fick en supergod potatissallad med god kryddning. Jag gick hem och gjorde min egen variant som blev riktigt bra. Gör så här:

Tärna potatis i mindre kuber. In i ugnen i 225 grader i ca 20 minuter tillsammans med lite sesamolja.  Den är klar när den är mjuk med ändå har lite tuggmotstånd kvar.

Blanda tomatmarmelad, tomatpuré, salt, peppar och vitlök efter smak. Klipp massor av gräslök. Smaka av med Dukkah (en egyptisk kryddblandning baserad på rostade nötter) Blanda i den varma potatisen och ta i lite flingsalt. Ät och njut! Alla ingredienser går att köpa färdiga så detta är riktig snabb utemat. Lycka till!IMG_4513

Behåll känslan – gör syrensaft

Efter en dvala på med än ett år tänkte jag väcka liv i Utefolkets blogg igen. Det är inte klokt att varken jag, Jenny eller Annette som har bloggen tillsammans  inte hunnit med den, fast vi älskar skog, natur och att skriva. Så kan det gå när man jobbar för mycket… Men nu fick jag inspiration och har provat en sak som jag vill dela med mig.

Visste ni att det går att göra saft på syrener? Jag visste inte förrän häromdagen och nu vet jag hur det smakar. Gott! Prova ni också innan syrenerna blommar över. Det är inte svårt och bara känslan av att dricka saft gjord av syrenblommor är fantastisk.

Här är receptet:

  • 20-25 klasar lila bondsyren
  • 3 lime eller två citroner
  • 1 kg socker
  • 1 liter vatten
  • 30 g citronsyra (en liten påse)

Koka upp socker och vatten så det blir en sockerlag, blanda ner citronsyran i lagen. Skölj blomklasarna och plocka av blommorna från stjälkarna. Skär limen i skivor. Häll sockerlagen över blommor och lime. Låt stå kallt i ca tre dagar. Sila och häll upp på flaskor. Förvara i kylskåp.

Smaken är lite vuxen, min sjuåring gillade den inte, vilket jag är rätt nöjd med då får vi vuxna saften för oss själva. Till helgen ska jag prova blanda den med ett mousserande vin. Gissar att det blir årets sommardrink!

 

 

 

Från Sälen till Mora på fem minuter

BV Risberg

I helgen åkte en av mina femåringar Vasaloppet. Vi passerade de klassiska kontrollerna i rask takt (jag gick bredvid, vilket egentligen inte behövdes, men det var roligt att lyssna på hennes reflektioner under ”loppet”), belönades med diplom, medalj och blåbärssoppa i mål. Barnens vasalopp alltså.

Barnens vasalopp anordnas lite här och var över Sverige under vintern, ibland är det gratis, ibland kostar det någon tjuga – och är era barn som mina att de gärna är med i en ”tävling” om de får pris så kan det vara roligt att kolla upp om ni har något litet Vasalopp i närheten.

BV Mål

Kolla deras hemsida om det finns något där ni bor (arrangeras ibland även utan att det står här; håll lite koll på friluftsanläggningar och skidklubbars hemsidor) – och finns det inget kanske du kan ta och initiera och arrangera ett eget? Säkerligen uppskattat!

BV diplom

I fäders spår för framtids segrar!

/Jenny

 

Thermobälte inte bara för elitskidåkare

Thermobälte2

Varm saft. På skidturen, på vinterutflykten, i pulkabacken. Både min man och jag är entusiastiska längdåkare, så våra vätskebälten är inköpta för det ändamålet; för långa träningspass när vi behövt fylla på depåerna. Men numera är thermobältena allt som oftast med på kortare skidturer eller promenader med barnen. På lite längre utflykter tar vi ju ryggsäckar med matsäck och termos och så vidare, men om man bara snabbt ska ut. En kort tur på skidor. Vi gjorde i början misstaget att inte ta med någonting alls. Big mistake. En arg, hungrig och trött fyraåring på skidor är inte att leka med. Även om vi tycker att, ”jamen vi ska ju bara åka det här barnspåret på 400 meter” – så har vi av bitter erfarenhet lärt oss att ta med lite energi.

Även om barnet ifråga inte är varken arg. trött eller hungrig så är det ändå mysigt att kunna ta fram en apelsinklyfta, en chokladbit och – just det – varm saft i en paus.

Thermobälte

Smart nog kan korken användas som mugg. Och fickan är stor nog för både valla och chokladbit eller annat gott. Ni vet väl att när barn är ute på skidutflykt så får de äta choklad fast det inte är lördag?!

/Jenny

Bästa ketchupen är från Söderhamn!

Vi har ofta med oss korv när vi är på utflykt. Det är enkelt att ta med, går snabbt att fixa och är lätt att äta. Oftast har jag korvarna i varmt vatten i en termos. Självklart är det allra roligast och godast att göra upp en eld och grilla, men det är mycket enklare med termosen.

Ketchup och senap från Söderhamn - bäst på utflykten!

Ketchup och senap från Söderhamn – bäst på utflykten!

Men så är det detta med ketchupen… Varmkorv med bröd utan ketchup går ju bara inte, men att släpa med en stor plastflaska på utflykten är inte kul. Därför blev jag jätteglad när jag hittade tuber med ketchup och senap i alldeles lagom storlek för ryggsäcken på Hemköp i Söderhamn för ett tag sedan. Mina svärföräldrar bor där och varje gång vi är på besök passar jag på att köpa med mig ketchup och senap. Senap på tub är i och för sig inget speciellt, men det är lite kul att det är två lokala produkter som hör ihop. Men det är ketchupen som är grejen.

Det står inte på etiketterna vilket företag som gjort de här produkterna, bara ett telefonnummer för kundkontakter och adressen till kommunens webbplats. Det kanske är någon slags profilprodukt från Söderhamns kommun? Om det är så, måste jag ge en eloge till de som jobbar med kommunikation i Söderhamn. Ketchupen är en oväntad och användbar profilprodukt. Väl värd att sprida utanför kommungränsen.

Råkar du ha vägarna förbi Söderhamn vet du alltså vad du ska köpa med dig. Missa inte att ta en tur på Hällmyrans fina skidspår. Hemmasonen Anders Södergren har fått ge namn till en av slingorna. Kul!

Superbra med superställ

Vinter, snö och minusgrader – det finns knappt något bättre uteväder! Om man är rätt klädd förstås. För att frysa gör allting tråkigt. Vi köper inte märkeskläder till våra barn – men när det gäller vinterkläder har vi alltid satsat på kvalité. Funkar ofta bra att fynda begagnat, eller så köper vi nytt till de äldsta, så ärver de tre småsyskonen…:-).

Att klä sig varmt underifrån är A och O. Om man ska vara ute och leka och röra sig, kanske bli lite röd om kinderna och svettig, så är bra underställ så fantastiskt bra att ha. Precis som när vi vuxna rör oss och tränar så är bomull rätt så värdelöst, det tar upp vätan, blir blött och därmed kallt. Själv tar jag på mig superställen sådär i oktober och tar av mig dem när jag kommit hem från Valborgsbrasan. Ungefär. Och nu för tiden finns det så grymt mycket fina underställ – det här är min senaste favorit:

ulltröja

En jätteskön och snygg lila sak med blommönster från Icebreaker. En av mina snyggaste tröjor alla kategorier.

Men – barnen. Numera finns underställ i varenda affär, inte bara sportaffärerna. Jag är lite skeptisk till de allra billigaste, men det behöver såklart inte vara det allra dyraste heller. Ull eller syntet är också frågan. Båda har fördelar; ull får inte samma svettlukt som syntet ofta får, men är lite dyrare och mindre slitstarkt. Använd speciellt ull-tvättmedel och kör tvättmaskinen på ullprogram så blir det inte det här spröda, torra ulltyget som lätt går sönder!

Underställ

Vi har både ullunderställ (kolla t ex Janus, färgglada och prisvärda!) och syntet till barnen och blandar glatt.

Självklart även varma sockar, och inga bomullsstrumpor under.

ullsockar

Så – färdigklädda (så när på en overall eller två) och klara för utelek!

barn i underställ

/Jenny

Älskade vinter!

Oj vad länge sedan bloggen uppdaterades. De senaste veckorna har jobb, julfirande, influensa, inskolning på dagis mm tagit all tid och ork på bekostnad av bloggen. Men nu är det dags att börja skriva igen!

Visst är det underbart att det äntligen är vinter? December var verkligen trist med regn, regn och åter regn. Usch! Men nu känner jag att livsandarna börjar återvända när snön lyser upp och det finns massa kul att göra.

I helgen åkte jag och min äldsta son skidor här i Vallentuna. Årets premiärtur blev en sväng på elljusspåret vid Vallentuna IP. Vaktmästarna hade preparerat spåren två dagar tidigare, så det var helt OK även om det började bli lite sladdrigt.

Äntligen ute i spåret!

Ute i spåret!

Vi åkte inte långt, bara 900 m, men det räckte. Min pojke är fortfarande osäker i nedförsbackarna så vi tog det riktigt lugnt och åkte i hans takt utan stress. Min filosofi är hellre en kort, rolig tur än en lång, tråkig.

Inte perfekta spår, men de fick duga.

Inte perfekta spår, men de fick duga.

Min son är väldigt envis och har han bestämt sig för att han inte gillar något är det snudd på omöjligt att få honom att ändra sig. När han åkte skidor första gången för några år sedan blev han så arg att han kastade skidorna långt in i skogen eftersom han inte kunde åka med racerfart direkt. Efter det tyckte han att skidor var tråkigt resten av vintern, vilket var lite jobbigt eftersom vi är en riktig skidfamilj. Alltså är det bäst att ta det lugnt och fokusera på att ha kul.

Vi spanade efter spännande spår ( såg bara hundspår den här gången, men det dög ). Jag kommenterade nästan inte alls hans teknik utan lät honom hitta balansen själv.  På slutet var det förstås viktigt vem som kom först i mål!

Mamma kom tvåa!

Mamma kom tvåa!

Nu ser han fram mot nästa skidtur, så min taktik verkar ha lyckats. 🙂