Från Sälen till Mora på fem minuter

BV Risberg

I helgen åkte en av mina femåringar Vasaloppet. Vi passerade de klassiska kontrollerna i rask takt (jag gick bredvid, vilket egentligen inte behövdes, men det var roligt att lyssna på hennes reflektioner under ”loppet”), belönades med diplom, medalj och blåbärssoppa i mål. Barnens vasalopp alltså.

Barnens vasalopp anordnas lite här och var över Sverige under vintern, ibland är det gratis, ibland kostar det någon tjuga – och är era barn som mina att de gärna är med i en ”tävling” om de får pris så kan det vara roligt att kolla upp om ni har något litet Vasalopp i närheten.

BV Mål

Kolla deras hemsida om det finns något där ni bor (arrangeras ibland även utan att det står här; håll lite koll på friluftsanläggningar och skidklubbars hemsidor) – och finns det inget kanske du kan ta och initiera och arrangera ett eget? Säkerligen uppskattat!

BV diplom

I fäders spår för framtids segrar!

/Jenny

 

Annonser

Lördagsmys i Rudan

Vilket härligt höstväder det var i helgen! För fint för att sitta inne i soffan bestämde vi och åkte iväg till Rudan i Haninge. Här finns det mesta; bad- och fiskesjöar, motionsspår, härlig storskog med stora branter, frisbeegolf, stora ängar, hitta-vilse-stig, lekplats… Vi hade inget särskilt mål annat än att vara ute och njuta, så det gjorde vi!

IMG_9297.JPG

IMG_9293.JPG

IMG_9292.JPG

IMG_9289.JPG

En spännande upptäckt gjorde vi också; ett fågelbo som ramlat ur ett träd! Undra vilken fågel som bott där? Sara tyckte lite synd om fågeln som inte hade något ägg i boet och la dit en sten som substitut…

IMG_9302.JPG

Abisko del 6 – skattjakt på riktigt!

Vet ni att man kan hitta granater i fjällen? Jag menar självklart inte sådana som exploderar, utan ädelstenar. Ska man vara helt korrekt är de granater vi hittar i Abisko halvädelstenar. De heter Almandingranater och inte speciellt värdefulla, men det har ingen betydelse, de är fina ändå. De är svarta eller mörkröda och sitter i glimmerskiffer.

Enklast att hitta skiffer med granter är att leta vid eller i en bäck. Det är lätt att hitta rätt sorts stenar. De finns nästan överallt!

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja är det lätt att hitta stenar med granater i.

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja i Abisko är det lätt att hitta stenar med granater i.

Sedan kan man försiktigt knacka på stenarna med en hammare och mejsel, så får man ut granaterna.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Det här brukar vi göra varje gång vi är i Abisko. Det har resulterat i att vi har en samling med små och stora granater hemma. Några har vi gjort smycken av. Min syster har bland annat ett par örhängen och jag har ett halsband som min pappa gjort. Han har gjutit in en granat i silver, så den ser ut som ögat på en ripa. Visst är det fint?

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

På Ädelstensakademin kan du läsa mer om granater och andra ädlelstenar .

Det här blir sista inlägget om Abisko för ett tag framöver. Nu väntar jakt i Jämtland nästa vecka. Lovar att skriva om det när jag är på plats i älgskogen.

/Kajsa

 

Stenar där barn jag lekt

Det finns ställen och miljöer där inga organiserade, uttänkta lekar behövs initieras, utan där det bara leks. Ett sådant är förstås vatten, vattendrag, små bäckar… ett annat är stränder – men inte bara sandstränder, utan även stenstränder. Kajsa har tidigare skrivit om Silverfallet och den fina stenstranden där, och det var precis där vi också var ett par veckor senare och lekte i timmar på stranden. Kastade macka förstås (mamma, jag, anser sig vara obesegrad mästare på detta i familjen). Ristade med ljusa stenar på mörkare stenar för att skriva och rita. Och inte minst så gjorde vi fina stengubbar!

Här är en storögd variant:

Stengubbe

Och här en som ser lite dyster ut. Stenansikte?

Stengubbe 2

/Jenny

Vart tog getingarna vägen?

Ingen har väl missat att det varit något av ett rekordår för getingarna i år. Stundtals har det varit riktigt besvärligt att sitta ute och äta alla dessa fina sommarkvällar – getingarna verkar gilla god mat lika mycket som vi. Förra helgen satt vi ute igen, och efter ett tag kom vi på – det är ju inga getingar!

Så vart tog de vägen helt plötsligt? Vad gör de på vintern? Tja, den hårda sanningen är ju att getinghanarna dör efter att ha parat sig (vilket de alltså gör under sommaren). Den befruktade honan övervintrar och lägger sedan ägg på våren. När de kläcks till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare (som är sterila honor), som i sin tur bildar ett getingsamhälle. Honan blir drottning och ägnar sig åt att bli matad och lägga ägg. Vilket liv!

Vi såg en gigantisk geting en dag som vi var tvungna att ta kort på. Jämför med enkronan så kanske ni får en uppfattning:

Geting

Någon som undrar vad 17 de bygger bona av förresten? Svaret är avgnagt trä som de blandar med sin saliv! Bara en sån sak, vem hade kunnat tänka sig att de överhuvudtaget har saliv? Och, när vi nu ändå är inne på området allmänbildning kring getingen; jordgetingar är ingen egen sort, det är bara getingar som valt att bygga sitt bo under jorden. Och – det är bara honan som sticks. Gadden är nämligen en ombildad äggledare. Vill ni läsa ännu mera och till exempel vara med i tiotusenkronorsfrågan (finns det fortfarande?) i ämnet getingar, kan ni läsa mer på Naturhistoriska riksmuseets utmärkta hemsida.

/Jenny

Abisko del 5 – upptäcksfärd runt Abiskojokkens canyon

Abiskojokkens canyon - ett måste för alla som är i Abisko.

Abiskojokkens canyon – ett måste för alla som är i Abisko.

Är du i Abisko behöver du inte gå långt för att uppleva spektakulära vyer, brusande fjälljokkar och höga klippor. Abiskojokkens canyon ligger bara några hundra meter från turiststationen och det är en enkel promenad på några få minuter längs med en grusväg för att nå fram till första klipporna.

Turiststatonen ligger alldeles intill Abiskojokkens canyon.

Turiststatonen ligger alldeles intill Abiskojokkens canyon.

Här forsar vattnet fram, vitt skummande och vrålande. Jag tror alla som ser det här blir hänförda över naturens krafter.

Min femåring gillar att gå runt jokken. Han kallar det här för äventyrspromenaden och varje gång vi går den upptäcker vi något nytt. Det är ingen lång promenad, ca en kilometer och lätt att gå med grusväg och spångar.

Spångar är förresten alltid spännande att gå på. Det har Jenny, som också skriver här på bloggen, berättat om tidigare. Läs här.

- Jag älskar att springa på spångar! sa min son och rusade iväg...

– Jag älskar att springa på spångar! sa min son och rusade iväg…

En jättegryta på klipporna vid forsen.

En jättegryta på klipporna vid forsen måste förstås undersökas noga.

Nya intressanta informationsskyltar om natur och historia finns på flera ställen runt jokken.

Nya intressanta informationsskyltar om Abiskos natur och historia finns på flera ställen runt jokken.

Spännande djupa sprickor i marken, precis bredvid stigen. Vi funderade på om någon tappat något i sprickan...

Spännande djupa sprickor i marken, precis bredvid stigen. Vi funderade på om någon tappat något i sprickan…

Nya spångar och ny bänk på ovansidan av canyonet. Vi njöt av kvällsolen. Bilden är tagen ca kl. nio på kvällen.

Nya spångar och ny bänk på ovansidan av canyonet. Vi njöt av kvällsolen. Bilden är tagen ca kl. nio på kvällen.

Man kan tro att naturens krafter har format jokken och att det sett likadant ut sedan tidernas begynnelse, men det är fel. När järnvägen byggdes i början av 1900-talet anla rallarna en kraftstation i Abiskojokken. De ledde om hela vattenfallet och ändrade utflödet, allt för att få el till borrarna som skulle användas för att göra en tunnel genom fjället Nuolja. Men en av vintrarna frös hela jokken och de fick borra för hand trots allt slit med att flytta hela Abiskojokken.

Det här tål att tänka på när man åker genom tunneln från Abisko påväg till Björkliden. Det tar bara någon minut så har man åkt igenom en tunnel som tog flera år att bygga. Här kan du läsa mer om bygget av malmbanan och se intressanta bilder från den tiden.

Abisko del 3 – Silverfallet och vackraste stenstranden

Jag kan aldrig få nog av vattenfall och vackra stenar, samma sak gäller min äldste son. Fast han leker eller kastar macka med stenarna istället för att ta hem och lägga i skålar eller runt rabatterna, som jag gör. Fjällvattnet i vattenfallen dricker vi med samma entusiasm. Tur för oss att Abisko med omnejd fullt av det här och vid Silverfallet är det extra fint. Varje gång vi är i Abisko på sommaren tar vi en tur dit.

Det är enklast att komma till Silverfallet om du har bil. Då kör du mot Björkliden från Abisko turisstation (ca sju kilometer) och stannar vid den stora parkeringsplatsen vid Rakkasjokka precis innan avfarten upp till Björkliden. Därifrån går du ca 200 meter på en bitvis brant stig, alldeles vid jokken ner till stranden vid Torneträsk.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Har du inte bil kan du åka buss eller tåg till Björkliden och gå ner från tågstationen eller busshållplatsen. Det är längre, men å andra sidan en vacker promenad.

I början rinner vattnet i jokken över slipade klippor där du enkelt kan dricka, därefter blir det ett smalt, vackert vattenfall mellan branta klippor.

Godaste vattnet!

Godaste vattnet!

När man står på bron vid vattenfallet kommer duschar av kall vattenånga över en. Jättespännande och skönt tyckte min son eftersom vi var där en dag när det nästan var 30 grader varmt.

Härligt med svalka från vattenfallet, som att ta en dusch.

Härligt med svalka.

Vattenfallet är allra finast nere vid stranden, så det är värt att gå sista biten ner även om det är brant.

Smalt, högt och vackert!

Smalt, högt och vackert!

Nere vid stranden kan alla som gillar fina stenar få sitt lystmäte.

Fjällstenar de lux!

Fjällstenar de lux!

Dessutom är det jättekul att leka med stenarna och skönt att sitta på dem eftersom alla är slipade och har rundade kanter. Vi bygger torn, kastar i vattnet, bygger dammar och letar efter de som är extra fina. Från stranden har man en fantastisk vy mot Lapporten. Vattnet är alltid iskallt i Torneträsk, men vad gör väl det? Vi kastar oss i och passar på att dricka medan vi tar några simtag. Åk dit och prova ni med!

Gott om plats på stranden!

Gott om plats på stranden!

Härlig utflykt när fjällvädret var extra varmt.

Picknick med Lapporten i blickfånget.

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet...

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet…

Ettåringen somnade och fick ligga i skugga under filten.

Sedan somnade han och fick ligga i skugga under filten.

Skål för fjällivet!

Skål för fjällivet!

/Kajsa

 

 

 

Älskade Abisko!

Abisko - vy mot Lapporten från Nuolja

Abisko – vy mot Lapporten från Nuolja

Abisko är mitt favoritställe här i världen. Dit åker jag vinter som sommar och vill helst inte åka hem. Det finns så mycket fint att se och göra där att allt får inte plats i ett blogginlägg. Därför blir det ett antal inlägg närmsta dagarna, så ni får se vilka roliga och spännande saker man kan hitta på där uppe. Dessutom passar Abisko alla åldrar – från minstingen i barnvagn, till äventyrliga tonåringar och vuxna livsnjutare.

OK, jag får erkänna att jag är väldigt subjektiv. Jag och Jenny, som också skriver på den här bloggen har en släktstuga i Abisko, dessutom bodde Jenny där när hon var liten, innan det fanns bilväg mellan Kiruna och Narvik. Hur coolt är inte det? Men med det sagt vågar jag ändå påstå att Abisko är ett av svenska fjällens finaste ställen.

Familjär stämning på turiststationens gårdsplan. Här finns bl a hängmattor och möjlighet att lära sig gå på lina.

Familjär stämning på turiststationens gårdsplan. Här finns bland annat hängmattor och möjlighet att lära sig gå på lina.

Åker man till Abisko är det enklast att bo på STF:s turiststation. Dit kan du åka tåg (ca 18 timmar med nattåg från Stockholm) eller ta flyg  till Kiruna (1,5 timme från Arlanda) och därefter buss (ca 1,5 timme). Du kan även bo i byn Abisko Östra, som ligger 2,5 km från turiststationen. Där finns till exempel Abisko Mountain lodge som har hotell och stugor.

På turiststationen finns hotellrum, vandrarhem och stugor att hyra. Du kan äta prisbelönt mat i resturangen, buffé på husmanskost i Storstugan eller laga mat självhushållet i vandrarhemshuset. Du kan gå korta eller långa turer med färdledare eller på egen hand. Även med barnvagn kan du få fantastiska naturuppleveler eftersom fjäll, canyon, bäckar m.m. är precis runt knuten. På sommaren är det midnattssol och på vintern är Abisko ett av världens bästa ställen för att se norrsken.

Midnattssolen skiner i Abisko. Bilden tagen kl. 00.30, 5 juli 2014.

Midnattssolen i Abisko. Bilden tagen kl. 00.30, 5 juli 2014.

Regnar det finns Naturum bredvid huvudbyggnaden med intressanta utställningar, där brukar det även vara filmvisningar, pyssel för barn och annat kul.

Naturum bredvid huvudbyggnaden. Här kan du lära om natur och djur, samt testa kasta lasso på renhorn.

Naturum – här kan du lära om natur och djur, samt testa kasta lasso på renhorn.

Här kan du lyssna på fågelsång så du vet vilken fågel du hör när du är ute på fjället.

I Naturum kan du exempelvis lyssna på fågelsång så du vet vilken fågel du hör när du är ute på fjället.

Mina barn gillar att vara i lekrummet en trappa ner i huvudbyggnaden. Varje år brukar min äldsta son få nya Abiskokompisar där. Ett bra ställe för barn när de behöver en paus från alla äventyr.

Stor koncentration när järnvägsbygget tar form...

Stor koncentration när järnvägsbygget tar form…

I vintras var jag och mina barn på ett vinterfjälläventyr i Abiskojaure. Det kan du läsa mer om här. Då var vi 10 dagar i en stuga en bit in i Abiskodalen, 13 km från närmsta bilväg. Ett äventyr min son ofta pratar om och längtar tillbaka till.

I år var vi i Abisko två veckor nu på sommaren. Det var värmerekord med nästan 30 grader varmt i luften och 24 grader i vattnet i fjällsjöarna. Vi badade så gott som varje dag eller försökte hitta svalka på snöfläckar uppe på kalfjället. Så fint väder kan jag inte lova, men jag kan lova att du får en fantastisk fjällsemester om du åker till Abisko.

/Kajsa

Klart njutbart i Lida

En fantastisk pärla söder om Stockholm är friluftsgården Lida, i Botkyrka söder om Stockholm. Vi åker hit om vintern för de fina skidspåren och sommartid för, tja, allt möjligt.

Idag var jag där med min tioåring och de två femåringarna (tonåringen hemma i soffan ja).

20140703-200454-72294862.jpg

Vi gick Skogsmulles sagostig, med paus vid Skogsmulles koja för att äta lite matsäck:

20140703-200552-72352780.jpg

Vi fortsatte med Novas rymdstig som slutade vid en rymdraket:

20140703-200648-72408142.jpg
Och barnen klängde i en hinderbana som passade båd’ stor och liten tydligen:

20140703-200746-72466975.jpg

Och avslutade förstås med glass på mysiga värdshuset! En bonus för framförallt de små är alla halvtama kaniner som skuttar runt i området.

Om Lida kan man skriva mycket, bäst är förstås att åka hit själv och upptäcka. De har såklart en hemsida, så ni kan få lite försmak.

Som ni märker är promenadstigarna Skogsmulle-anknutna; inte så konstigt då han föddes här, Mulle!

Och för den arkitekturintresserade; friluftsgårdens mysiga timmerstugor är ritade av Ralph Erskine.

Så, jag tar och Hegerfors-vitsar igen; det är lätt att njuta i Lida!

20140703-201349-72829115.jpg

/Jenny

Brännässlan bränns inte!

Jag visade mig på styva linan inför de tre yngsta barnen häromkvällen. Jag tog på en brännässla!

20140703-195447-71687667.jpg

Ni har säkert koll och vet att det bara är ”taggarna” på bladen som bränns, tar man runt dem och bara på bladets ovan- och undersida så bränns det ingenting!

Det är lite ”don’t try this at home, kids-varning” på det här inlägget känner jag, men det är ett lite småkul ”partytrick” kanske det inte kan heta, men ”friluftstrick” eller så…
/Jenny