Oj vad länge sedan bloggen uppdaterades. De senaste veckorna har jobb, julfirande, influensa, inskolning på dagis mm tagit all tid och ork på bekostnad av bloggen. Men nu är det dags att börja skriva igen!

Visst är det underbart att det äntligen är vinter? December var verkligen trist med regn, regn och åter regn. Usch! Men nu känner jag att livsandarna börjar återvända när snön lyser upp och det finns massa kul att göra.

I helgen åkte jag och min äldsta son skidor här i Vallentuna. Årets premiärtur blev en sväng på elljusspåret vid Vallentuna IP. Vaktmästarna hade preparerat spåren två dagar tidigare, så det var helt OK även om det började bli lite sladdrigt.

Ute i spåret!

Vi åkte inte långt, bara 900 m, men det räckte. Min pojke är fortfarande osäker i nedförsbackarna så vi tog det riktigt lugnt och åkte i hans takt utan stress. Min filosofi är hellre en kort, rolig tur än en lång, tråkig.

Inte perfekta spår, men de fick duga.

Min son är väldigt envis och har han bestämt sig för att han inte gillar något är det snudd på omöjligt att få honom att ändra sig. När han åkte skidor första gången för några år sedan blev han så arg att han kastade skidorna långt in i skogen eftersom han inte kunde åka med racerfart direkt. Efter det tyckte han att skidor var tråkigt resten av vintern, vilket var lite jobbigt eftersom vi är en riktig skidfamilj. Alltså är det bäst att ta det lugnt och fokusera på att ha kul.

Vi spanade efter spännande spår ( såg bara hundspår den här gången, men det dög ). Jag kommenterade nästan inte alls hans teknik utan lät honom hitta balansen själv.  På slutet var det förstås viktigt vem som kom först i mål!

Mamma kom tvåa!

Nu ser han fram mot nästa skidtur, så min taktik verkar ha lyckats. 🙂