Precis som Jenny skrivit tidigare här på bloggen räcker det ibland att man bara kommer ut i trädgården för att få en naturupplevelse. Häromdagen kom min son och hans kompis in och hämtade mig. De hade hittat ett konstigt hål under en snigel ute i vår trädgård.

Det visade sig vara en vinbergssnäcka som höll på att lägga ägg. I ett djupt hål under snigeln kunde vi se vita, runda ägg. De såg ut som fina pärlor, ungefär lika stora som ärtor. Vi tittade noga, sedan la vi tillbaka snigeln igen, så den kunde fortsätta.

Det är intressant det här med sniglars fortplantning. De är hermafroditer och vinbergssnäckorna parar sig genom att pressa fotskivorna mot varandra. Så här skriver Illustrerad vetenskap ”Båda djuren är utrustade med en liten säck, som ger ifrån sig en liten kalkpil. Snäckorna skjuter iväg pilen som innehåller sädesceller, in i kroppen på varandra, varigenom parningen sker.”

Men andra snigelarter kör med betydligt mer avancerade metoder. ”Pantersnigeln klättrar upp på ett högt ställe och hissar sig ner i en tjock slemtråd, varefter parningen sker i fria luften. Under parningen slänger djuren ut sina penisar och snor dem om varandra, varefter de utväxlar sädesceller ute i spetsen.”

Himmel säger jag bara! Var det verkligen nödvändigt av evolutionen att hitta på en så komplicerad metod???

Vinbergssnäckan lägger 40-60 ägg i ett hål som är cirka 15 cm djupt. Efter 25 dagar kläcks äggen.

Nu till det stora mysteriet: Hur kan snigeln gräva en så djup och smal grop med sin mjuka oformliga kropp? Jag förstår inte det och hittar inget svar när jag söker på webben. Jag och min son har funderat över det här och är det någon bloggläsare som vet får ni gärna höra av er.

Vinbergssnäckor går förresten att äta. På den här sidan finns massa information och recept. Sniglar á la bourguignonne, kan det vara något? Själv tänker jag inte prova, så ni får själva leta er fram till receptet…

Annars har jag inte något emot sniglar. Man kan till exempel ha spännande snigelrace, något jag skrivit om tidigare här på bloggen.