Vilka fantastiska dagar och kvällar vi haft i påsk! Så här sista kvällen tog vi en cykeltur med förevändningen ”spana på bäver”. Vi skrämde antagligen bort bävern på någon kilometers håll genom tvillingarnas jubelskrik i nedförsbackarna (och mammas pustande och stånkande i uppförsbackarna). Men det var ändå spännande att smyga ner till vattnet och sätta sig att spana mot bäverhyddan tvärs över sjön…tänk om den ändå skulle komma simmande där i kvällssolen!

Två fyraåringar är väl inte det optimala bäverpaningssällskapet om man nu verkligen vill se bäver, men vi har sett den flera gånger jag och maken, så att de inte kunde vara stilla och tysta spelade nu ingen större roll.

Och vem vet, nästa gång kanske vi får se den!?