Ekollon, inte bara till ekorrarna

OK, visst kan vi sucka lite över att hösten är här, drömma tillbaka till sommarens ljus och värme och de många baddagarna och grillkvällarna. Men hösten är häftig ur en utemänniskas synvinkel (tja, liksom alla årstider om vi ska vara ärliga :-)), det kommer så mycket bär och frukt och svamp och händer så mycket i naturen!

Ekollonen till exempel, en källa till lek för femåringarna – de plockar, samlar, låtsas att det är gubbar och en källa till viss irritation för mamman (mig), eftersom dessa lekar av någon anledning tas med inomhus och det dräller av ekollon i soffan och på köksbordet.

Ekollon

Men, i alla fall, jag har också förstått att man faktiskt kan göra en hel del av dessa frukter, som det ju faktiskt är, om än i form av nötter. Eftersom jag är nötfantast tänker jag att här ju finns ett bra sätt att minska mina stora utgifter för alla dessa nötpåsar och nötblandningar jag köper i affären; att testa att rosta eller koka ekollon helt enkelt!

Recept finns på utmärkta Skogsskafferiets hemsida.

/Jenny

Abisko del 6 – skattjakt på riktigt!

Vet ni att man kan hitta granater i fjällen? Jag menar självklart inte sådana som exploderar, utan ädelstenar. Ska man vara helt korrekt är de granater vi hittar i Abisko halvädelstenar. De heter Almandingranater och inte speciellt värdefulla, men det har ingen betydelse, de är fina ändå. De är svarta eller mörkröda och sitter i glimmerskiffer.

Enklast att hitta skiffer med granter är att leta vid eller i en bäck. Det är lätt att hitta rätt sorts stenar. De finns nästan överallt!

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja är det lätt att hitta stenar med granater i.

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja i Abisko är det lätt att hitta stenar med granater i.

Sedan kan man försiktigt knacka på stenarna med en hammare och mejsel, så får man ut granaterna.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Det här brukar vi göra varje gång vi är i Abisko. Det har resulterat i att vi har en samling med små och stora granater hemma. Några har vi gjort smycken av. Min syster har bland annat ett par örhängen och jag har ett halsband som min pappa gjort. Han har gjutit in en granat i silver, så den ser ut som ögat på en ripa. Visst är det fint?

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

På Ädelstensakademin kan du läsa mer om granater och andra ädlelstenar .

Det här blir sista inlägget om Abisko för ett tag framöver. Nu väntar jakt i Jämtland nästa vecka. Lovar att skriva om det när jag är på plats i älgskogen.

/Kajsa

 

Hur många lingon finns det i världen?

Tja, rätt många antar jag. Fast bara i den norra delen av världen, ”i norra halvklotets skogsbälte” som Wikipedia uttrycker det. Om man räknar in mjölon, som är förvillande lika lingon, så blir det ju ännu fler, men det ska man ju inte göra eftersom det är en helt annan växt. Har ni någon gång stoppat ett mjölon i munnen i tron att det var lingon så förstår ni också hur detta bär fått sitt namn, där lingonen är friska och saftiga och lite sura är mjölonen bara – mjöliga. Som Linné sade: De ”äro osmakelige, hwadan få, om eljest någon, lära äta dem”.

Lingon

Äkta lingon i Smålandsskog!

Lingon däremot är lättplockat, gott, nyttigt och jag har dem alltid i min födelsedagsefterrätt; chokladkolapaj med lingon! Perfekt eftersom jag fyller år i september; maken brukar faktisk lyckas plocka ihop några deciliter i skogen hemmavid så det räcker till min paj!chokladkolapaj med lingon

(Bilden lånar jag från Arlas recept) Ni måste testa – den är himmelskt god!

/Jenny

Stenbär – doldisen alla sett men inte känner till

Så här ser stenbär ut. Finns överallt och går att äta.

Så här ser stenbär ut. Finns överallt och går att äta.

Känner du till stenbär? Inte? Jag är helt säker på att du sett de röda bären, men kanske inte noterat dem. De finns överallt i diken och vägrenar, från fjällen till min gata här i Vallentuna. Vi pratar om blåbär, hallon, smultron, åkerbär och hjortron, men varför inte börja prata om stenbär också?

Stenbär går att äta och är precis som andra bär nyttiga med massa c-vitaminer. De smakar lite syrligt, men helt OK, tycker jag. På skogsskafferiets webb tipsar skribenterna om att man kan göra gelé eller saft av stenbär. Det låter kanske lite väl ambitiöst tycker jag. Det räcker med att börja lägga märke till den här doldisen och smaka!

OBS! Innan du smakar måste du ha koll på att det inte är liljekonvaljbär du har framför dig. De är nämligen giftiga.

/Kajsa

Stenar där barn jag lekt

Det finns ställen och miljöer där inga organiserade, uttänkta lekar behövs initieras, utan där det bara leks. Ett sådant är förstås vatten, vattendrag, små bäckar… ett annat är stränder – men inte bara sandstränder, utan även stenstränder. Kajsa har tidigare skrivit om Silverfallet och den fina stenstranden där, och det var precis där vi också var ett par veckor senare och lekte i timmar på stranden. Kastade macka förstås (mamma, jag, anser sig vara obesegrad mästare på detta i familjen). Ristade med ljusa stenar på mörkare stenar för att skriva och rita. Och inte minst så gjorde vi fina stengubbar!

Här är en storögd variant:

Stengubbe

Och här en som ser lite dyster ut. Stenansikte?

Stengubbe 2

/Jenny

De vildas skafferi

 

 

IMG_2167

Så här fin blev vår viltåker som vårt jaktlag gjorde i ordning på försommaren. Viltåkrar är till för att viltet ska ha tillgång till mat samtidigt som man vill minska viltskadorna på andra odlade grödor och på skogen. Jag brukar kalla viltåkrarna för de vildas skafferi. Dessa skafferier brukar bli ett populärt tillhåll för de vilda djuren när maten i skogen börjar ta slut. Det finns ingen tumregel för hur stor en viltåker ska vara, djuren tycker nog att en liten åker är bättre än ingen alls. Vad ska man odla på en viltåker? Man väljer en gröda som passar de djur som man vill ska komma och äta. Ett slags modernt kundtänk alltså. I år har vi odlat havre, raps och klöver och vi hoppas att både älg och rådjur ska låta sig väl smakas. Erfarenhet visar att viltåkrar med många olika växtarter fungerar extra bra. Mer information om viltåkrar finns på Jägareförbudets hemsida.

 

 

 

 

 

Vart tog getingarna vägen?

Ingen har väl missat att det varit något av ett rekordår för getingarna i år. Stundtals har det varit riktigt besvärligt att sitta ute och äta alla dessa fina sommarkvällar – getingarna verkar gilla god mat lika mycket som vi. Förra helgen satt vi ute igen, och efter ett tag kom vi på – det är ju inga getingar!

Så vart tog de vägen helt plötsligt? Vad gör de på vintern? Tja, den hårda sanningen är ju att getinghanarna dör efter att ha parat sig (vilket de alltså gör under sommaren). Den befruktade honan övervintrar och lägger sedan ägg på våren. När de kläcks till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare (som är sterila honor), som i sin tur bildar ett getingsamhälle. Honan blir drottning och ägnar sig åt att bli matad och lägga ägg. Vilket liv!

Vi såg en gigantisk geting en dag som vi var tvungna att ta kort på. Jämför med enkronan så kanske ni får en uppfattning:

Geting

Någon som undrar vad 17 de bygger bona av förresten? Svaret är avgnagt trä som de blandar med sin saliv! Bara en sån sak, vem hade kunnat tänka sig att de överhuvudtaget har saliv? Och, när vi nu ändå är inne på området allmänbildning kring getingen; jordgetingar är ingen egen sort, det är bara getingar som valt att bygga sitt bo under jorden. Och – det är bara honan som sticks. Gadden är nämligen en ombildad äggledare. Vill ni läsa ännu mera och till exempel vara med i tiotusenkronorsfrågan (finns det fortfarande?) i ämnet getingar, kan ni läsa mer på Naturhistoriska riksmuseets utmärkta hemsida.

/Jenny

Surt sa räven om – vindruvorna!

Har du också någon gång tyckt att det är lite konstigt att räven säger att han inte vill ha rönnbären när han inte lyckas nå dem, eftersom de ändå är så sura…? I sensmoralen alltså att om man inte kan få något kan man alltid låtsas att det är surt, tråkigt, dåligt… och – hallå – rönnbär ÄR ju sura?! Precis, en felöversättning helt enkelt. Räven försökte sig på att nå de goda, söta vindruvorna. Fråga mig inte hur man lyckades få det till rönnbär på svenska.

Kom att tänka på det idag när jag såg att rönnbären börjar bli röda och fina på vår rönn här ute. Så hur är det då – blir det en snörik och kall vinter om det är mycket rönnbär? Nä, säger de som vet. Mängd och färg osv på bär visar bara hur vädret har varit, inte hur det blir…Logiskt men lite tråkigt, kanske?

Fåglarna, inte minst Sidensvansar gillar verkligen rönnbär, men den som inte vill lämna allt till våra vänner småfåglarna kan koka gelé, gott alternativ till vinbärsgelen till höststeken. Finns mängder av recept på nätet, här är ett av dem.

/Jenny

Rönnbär

Abisko del 5 – upptäcksfärd runt Abiskojokkens canyon

Abiskojokkens canyon - ett måste för alla som är i Abisko.

Abiskojokkens canyon – ett måste för alla som är i Abisko.

Är du i Abisko behöver du inte gå långt för att uppleva spektakulära vyer, brusande fjälljokkar och höga klippor. Abiskojokkens canyon ligger bara några hundra meter från turiststationen och det är en enkel promenad på några få minuter längs med en grusväg för att nå fram till första klipporna.

Turiststatonen ligger alldeles intill Abiskojokkens canyon.

Turiststatonen ligger alldeles intill Abiskojokkens canyon.

Här forsar vattnet fram, vitt skummande och vrålande. Jag tror alla som ser det här blir hänförda över naturens krafter.

Min femåring gillar att gå runt jokken. Han kallar det här för äventyrspromenaden och varje gång vi går den upptäcker vi något nytt. Det är ingen lång promenad, ca en kilometer och lätt att gå med grusväg och spångar.

Spångar är förresten alltid spännande att gå på. Det har Jenny, som också skriver här på bloggen, berättat om tidigare. Läs här.

- Jag älskar att springa på spångar! sa min son och rusade iväg...

– Jag älskar att springa på spångar! sa min son och rusade iväg…

En jättegryta på klipporna vid forsen.

En jättegryta på klipporna vid forsen måste förstås undersökas noga.

Nya intressanta informationsskyltar om natur och historia finns på flera ställen runt jokken.

Nya intressanta informationsskyltar om Abiskos natur och historia finns på flera ställen runt jokken.

Spännande djupa sprickor i marken, precis bredvid stigen. Vi funderade på om någon tappat något i sprickan...

Spännande djupa sprickor i marken, precis bredvid stigen. Vi funderade på om någon tappat något i sprickan…

Nya spångar och ny bänk på ovansidan av canyonet. Vi njöt av kvällsolen. Bilden är tagen ca kl. nio på kvällen.

Nya spångar och ny bänk på ovansidan av canyonet. Vi njöt av kvällsolen. Bilden är tagen ca kl. nio på kvällen.

Man kan tro att naturens krafter har format jokken och att det sett likadant ut sedan tidernas begynnelse, men det är fel. När järnvägen byggdes i början av 1900-talet anla rallarna en kraftstation i Abiskojokken. De ledde om hela vattenfallet och ändrade utflödet, allt för att få el till borrarna som skulle användas för att göra en tunnel genom fjället Nuolja. Men en av vintrarna frös hela jokken och de fick borra för hand trots allt slit med att flytta hela Abiskojokken.

Det här tål att tänka på när man åker genom tunneln från Abisko påväg till Björkliden. Det tar bara någon minut så har man åkt igenom en tunnel som tog flera år att bygga. Här kan du läsa mer om bygget av malmbanan och se intressanta bilder från den tiden.

Fortsätt bada!

Sensommarbad i Largen - långgrunt och varmt.

Sensommarbad i Largen – långgrunt och varmt.

Hoppas ni inte blivit trötta på att bada än! Så här i slutet av sommaren är det fortfarande varmt i vattnet och behaglig temperatur i luften jämfört med när det var som varmast för några veckor sedan.

Idag åkte jag och barnen på en utflykt till sjön Largen i Roslagen. Vi hade inte varit där förut och blev glatt överraskade över hur fint det var. Largen är en källsjö och vattnet är bland det klaraste man kan hitta i Stockholmsområdet. Nästan att man kan dricka det!

Fin sandstrand med lång brygga.

Fin sandstrand med lång brygga.

Utsikt mot stranden från bryggan.

Utsikt mot stranden från bryggan.

Där fanns en stor sandstrand och gräsmatta kantat av höga ekar och alar, lång brygga, långgrunt med mjuk sandbotten och bäst av allt – kristallklart varmt vatten. Jag gissar på att det var 24-25 grader i vattnet. Termometern i bilen visade på 23 i luften när vi körde dit. Som ni förstår ville vi helst inte gå upp ur vattnet när vi kommit i. Det var nästan som att bada i Medelhavet.

Klarare vatten än Largens är svårt att finna i Stockholmsområdet.

Klarare vatten än Largens är svårt att finna i Stockholmsområdet.

När vi kom dit var det en familj till där, men efter en stund gick de och vi fick hela stranden för oss själva. Gissa om vi njöt! Äldste sonen grävde och byggde sandslott, yngste sonen kröp omkring i sanden och vattenbrynet. Vi åt pastasallad och myste ända tills regnet kom…

Det tog en stund innan pojkarna fick tid att äta. Roligare att leka!

Det tog en stund innan pojkarna fick tid att äta. Roligare att leka!

Dagens lunch: tortellini, gurka, tomat, bacon och oliver. Alla -  ettåringen, femåringen och 42-åringen - åt med god aptit .

Dagens lunch: tortellini, gurka, tomat, bacon och oliver. Alla – ettåringen, femåringen och 42-åringen – åt med god aptit .

Som sagt, fortsätt bada. Ta vara på det varma vattnet!

badkartan.se kan du se hur du hittar till den här sjön och läsa vad andra tycker om Largen.

/Kajsa