För oss som är orienterare blir det så tydligt när det är dags för djuren att få sina ungar. Då är det nämligen stopp för alla tävlingar så djuren ska få vara i fred i sina barnkammare.

Vi har flera dagar haft besök av en rådjursmamma och hennes lilla kid här i trädgården, första gången vi såg dem kan kidet inte ha varit många dagar gammalt!

Vi hör dem ”prata” genom det öppna fönstret på nätterna också, mammans ”bröl” och den lillas pip.

Och i vår närbelägna å har vi sett betydligt större kullar av djurbarn; här har vi gräsandsfamiljen:

Och en dålig, men dock bild, på storskraken och de inte mindre än 13 små dunbollarna! När jag försökte smyga mig närmare med kameran pep de förskräck och försökte klättra upp på mamman allihop, därav att jag höll mig lite på avstånd. För så är det ju; hur gulliga de än är så ska vi inte störa, bara njuta på avstånd!

/Jenny