Maskrosor. Detta gissel för villaägare och trädgårdsälskare. Kan man göra något roligt med dem?
Idag sprang mamma och pappa varsitt långpass, småsystrarna gick på kalas och storebror spelade match, så trots fantastiskt väder blev det ingen utflykt, vi plockade maskrosor istället som vi förvandlade till maskroskonst!
Om ni nu inte gjort detta som barn så plockar man helt enkelt maskrosor, delar stjälken i några delar (inte hela vägen) och lägger dem i vatten.
/Jenny
Några olika varianter!
Just när jag skrivit rubriken känner jag att den ju egentligen är fel. Man kan ju precis gärna ta med sig ett par plastmuggar inköpta på Ikea. Med detta sagt vill jag ändå hävda att just för mig är kåsan oumbärlig på utflykt! Säkert kan man härleda detta till de ingrodda, kaffedoftande vackra kåsor som plockades upp på mina barndoms utflykter (ja, alltså, jag drack choklad i min).
Jag är väldigt rädd om min egen finkåsa, med initialerna snidade i renhornet som pryder kåsan, så den åker nästan aldrig med (ja, jag vet, man ska ju använda fina saker! Kanske ska göra det).
Barnen köpte sina egna, nya när vi skulle ut på en längre fjälltur för ett antal år sedan. De valdes högtidligt ut på fina sportshopen Topsport i Funäsdalen, hängdes sedan fast i ryggsäckarna, och gissa om det sen dracks flitigt i fjällbäckarna!
Nu tar vi ofta med de här små i plast som går att fälla ihop, ni vet.
Ihopfällbar variant
Varm saft, kallt fjällvatten, blåbärssoppa eller choklad, visst smakar det lite, lite bättre i en kåsa?
/Jenny
Våra tvillingtjejer, 4,5 år springer just nu runt och samlar på såna här små ”korvar” som, till pollenallergikernas förtvivlan antar jag, ligger i massor på marken just nu:
”Björkhängen” sa jag reflexmässigt när de frågade vad det var, utan att jag visste riktigt säkert. ”Vad är det?” undrade de sedan, och redan där började jag ju sväva på målet lite…
Wikipedia, tänker man ju – men döm om min förvåning när ”björkhänge” inte fanns med där?! Björkhage föreslog den istället, och det är ju vackert, men det vet jag ju liksom vad det är.
Via någon allergisajt har jag dock förstått att ett hanhänge kan innehålla flera miljoner pollen. Och därmed får jag denna gång låta mig nöja, men vet någon mer ( t ex om det då också finns honhängen?), så får ni gärna höra av er!
/Jenny
Att ha med mat som man stoppar in i bröd och äter med händerna är riktigt smidigt. Vi gjorde piroger till helgens utflykter både lördag och söndag. På lördag tärnade vi kassler som vi hade som ”huvudingrediens” på söndag tog vi tacoköttfärsen som blev över från söndagsmiddagen. Dessutom stoppade vi förstås i lite annat gott, anpassade lite vuxen och barnsmaker och hade i olika mycket av sallad, majs, ost, creme fraiche, keso, rödlök, etc.
Och vi fick med beröm godkänt av barnen!
Andra varianter på samma tema är tunnbrödwraps, tortillas, etc.
/Jenny
Ni vet den där leken där man lägger fram olika föremål, försöker memorera och sedan tar bort ett? En gammal klassiker som är lätt och tacksam att leka ute i skogen.
Bara ihopsamlandet av sakerna är kul! Ett gruskorn? Nja, det var för svårt att se. En myra? Nja, den hade märkligt svårt att stå still och förstå att den var med i en lek.
Lätt att variera svårighetsgraden med hur många föremål ni lägger fram, eller kanske bara ha blommor (lära sig blomnamn samtidigt!), osv.
Hittar ni vad som saknas jämfört med översta bilden!?
/Jenny
Ibland är det som att jag glömmer bort en maträtt eller en bra ingrediens. Så var det nu, när matvetepaketet dök upp bakom mängder av couscous, pasta och rispaket.
Bestämde därför att matvetesallad fick bli söndagens utflyktsmat. Kände mig liksom lite glatt inspirerad av detta, och kokade rödbetor, förvällde bönor och stekte halloumi kvällen innan. Tro för all del inte att det alltid är så – det kan lika gärna vara körsbärstomater och burkmajs som blir tillbehör.
Hittade även lite solrosskott, oliver och så hade vi kassler till. Gjorde världens enklaste sås med matlagningsyoghurt och fransk senap som enda ingredienser, riktigt gott till!
Barnen åt helt ok, och jag tyckte det blev gott!
/Jenny
Vilka fantastiska dagar och kvällar vi haft i påsk! Så här sista kvällen tog vi en cykeltur med förevändningen ”spana på bäver”. Vi skrämde antagligen bort bävern på någon kilometers håll genom tvillingarnas jubelskrik i nedförsbackarna (och mammas pustande och stånkande i uppförsbackarna). Men det var ändå spännande att smyga ner till vattnet och sätta sig att spana mot bäverhyddan tvärs över sjön…tänk om den ändå skulle komma simmande där i kvällssolen!
Två fyraåringar är väl inte det optimala bäverpaningssällskapet om man nu verkligen vill se bäver, men vi har sett den flera gånger jag och maken, så att de inte kunde vara stilla och tysta spelade nu ingen större roll.
Och vem vet, nästa gång kanske vi får se den!?
Kommer ni ihåg gamla tidens campingbestick där man liksom kunde sätta ihop kniven med gaffeln och skeden…? Sedan rätt många år nu finns ju sporken (precis, spoon, fork, knife) – allt i ett. Vi har ett gäng sådana så alla kan få varsin fin färg :-).
”Knivarna” duger ju inte till att tälja med eller så, men till att dela en god grillad korv med eller så funkar det fint!
Jag tror originalsporken har fått en del efterföljare, men du kan hitta information om originalet och dess återförsäljare här.
/Jenny
Påsk! Snart dags för de obligatoriska påskäggen. Vi brukar alltid göra någon liten skattjakt till barnen, oftast ute på tomten (OK, 13-åringen kanske börjar tycka att det är liiite larvigt…men hon hjälper småsystrarna istället med ledtrådarna :-)). Ett år blev det dock en större utflykt för att få tag på de eftertraktade godisäggen. Vi var uppe i Lövåsen med barnen som då var 9, 6 och två på dryga halvåret. Lövåsen är förresten ett bra ställe att utgå från om man vill upp på kalfjället med lite mindre barn – och det vill man ju – det är varken långt eller brant att ta sig dit från bilväg/parkering.
I den riktningen finns äggen!
Vi hade skojat om att morgonpigge pappa skulle gömma äggen långt upp på fjället – och när vi andra gick upp på påskaftons morgon så hade han – just det – redan varit ute på fjälltur och äggen låg ”under ett ensamt träd”.
Bara att ge sig iväg efter ledkryssen!
Barnen gräver – är det rätt träd?!
Som tur är så är ju inte träden så många på kalfjället (det är ju liksom själva vitsen och begreppets innebörd), så äggen hittades, solen lyste, småsystrarna sov gott och vi hade en jättemysig tur!
Tja, så kan man göra, men annars kan man ju göra en lite mindre påskäggsutflykt i skogsgläntan i närheten, på tomten eller lägga dem högst upp på något litet berg i närheten som ni bestiger tillsammans med god belöning på toppen!
Ha en härlig skärtorsdag!
Jenny
Välförtjänta påskägg
Bor ni i Stockholm eller nära söderom? Då har ni säkert varit i fantastiska nationalparken Tyresta med sin urskog, sina vackra hällmarker och fina vandringsleder.
Tjäder var det ja!
En ny liten vandringsstig är Tjäderstigen, läs mer om den här.
Vi var där i vintras, och sa att ”hit ska vi komma tillbaka fler gånger!” När det är lite varmare tar vi med matsäck och fikar.
Slingan är kanske en kilometer lång och innehåller lagom små utmaningar för de mellan sådär fyra och tio år. Spana efter (låtsas)fåglar i träden , balansera på rep över ”ravinen”, balansera på spångar, klättra nedför en brant.
En härligt glad sten
Förutom Tjäderstigen finns massa andra härliga upptäckter att göra, inte minst Nationalparkernas hus – och gott fika finns också i cafét!
/Jenny
Utefolket 