Jag visade mig på styva linan inför de tre yngsta barnen häromkvällen. Jag tog på en brännässla!
Ni har säkert koll och vet att det bara är ”taggarna” på bladen som bränns, tar man runt dem och bara på bladets ovan- och undersida så bränns det ingenting!
Det är lite ”don’t try this at home, kids-varning” på det här inlägget känner jag, men det är ett lite småkul ”partytrick” kanske det inte kan heta, men ”friluftstrick” eller så…
/Jenny
Jag vet inte vad ni kallar de små vita ”skumbollarna” som man kan se på gräs och blommor – snigelspott sa vi när jag var barn! Så det är det jag säger när vi ser fenomenet idag på promenaden, fast inser ju samtidigt att det kan det ju rimligtvis inte vara…
Det bästa (och ibland det mest tålamodsfrestande) är frågvisa snart-femåringar, som gör att man måste vidga sina kunskapsvyer i de mest skilda ämnen.
Så nu har jag lärt mig; att det här skummet bildas av en larv, som sedan blir till insekten spottstrit. Det mest spännande med den var att den kunde hoppa 70cm högt! Jag ser framför mig hur insektsforskarna gjort iordning en liten höjdhoppsställning till spottstriten och lagt upp ribban på otroliga 70cm…vilket jubel det ska ha blivit!
/Jenny
Finns det någon som inte gillar fjärilar? Getingar, myggor, flugor och andra flygfän kan det kanske finnas delade meningar om, men några insekter som bara tyst fladdrar runt och är vackra att se på?
Som jag skrev i inlägget om skalbaggen är insekter en vit kunskapsfläck för mig, och tydligen vet vi inte alls så mycket om fjärilar (som vi alltså borde?).
Nu vill forskarna bakom Svensk dagfjärilövervakning både sprida kunskap och få hjälp med fjärilsobservationer.
Så gå gärna på fjärilsjakt, surfa in på deras informativa hemsida, få hjälp med identifiering och rapportera in vad du sett i fjärilsväg!
(Bilden är lånad från just denna hemsida, jag hoppas fjärilsforskarna inte misstycker!)
/Jenny
…är inte alltid det lättaste; Ipad, dator, Gallerian (med Hollister…) och Nacka Forum är ju betydligt roligare. Tycker vår 13-åriga dotter.
Vi har faktiskt gett upp att tjata och tvinga med henne på våra småpromenader, våra korvgrillningar och andra utflykter, det blir inte kul för någon.
Men hon gillar ju faktiskt att orientera (vilket kan te sig lite motsägelsefullt, men inte oss emot), så de skogsturer hon får, får hon ofta springandes med karta i hand.
Jo, för hon vill gärna just orientera och inte ”bara springa”. Så vi har försett oss med ett antal Naturpasset-kartor.
Naturpasset är en karta med förtryckta kontroller. Kontrollerna markeras i skogen med små pappskärmar och de sitter ute kanske från april till oktober. Du tar alltså kontrollerna när och hur du vill. Du kan också skriva upp bokstäverna som står på skärmarna, fylla i blanketten och skicka in så kan du vara med i utlottning av priser :-).
Det finns också en kort genomgång av kartan och dess symboler, en liten minikurs innan man ger sig ut.
Så det är vår räddning för att få ut vår tonårsdotter, vem vet; kanske något som kan fungera för någon annan också!?
Du hittar ditt närmaste Naturpasset här
/Jenny
Ibland hinner vi inte ens utanför tomten för att upptäcka spännande saker.
För titta vad som kröp omkring på garageuppfarten!
Så fin när vi tittade närmare:
Insekter är ett av mina svagaste områden inom natur-sektorn (i hård konkurrens med svampar), men efter att ha googlat har vi nog ändå enats om att det är en Gräsgrön guldbagge
Vi hittade en rolig sida hos Naturhistoriska riksmuseets hemsida som handlade om skalbaggar. En tredjedel av världens alla djur är skalbaggar lärde vi oss där!
Jag tror det blir till att skaffa en insektsbok för att plugga in några skalbaggar till…
/Jenny
Midsommardagen, en ganska lugn dag. Efter lunch begav jag mig på rullskidor och större delen av resten av familjen i bilen bort till några tennisbanor. Tioåriga sonen ville spela tennis med pappa.
När jag kommit fram gick jag och yngsta dottern på blomsterplockarpromenad. Hon älskar blommor och det är lätt att motivera henne att promenera om man lockar med att plocka blommor.
”Nu ska vi hitta sju sorters blommor” sa jag, så började vi. Fem fick vi direkt ihop på ängen utanför tennisbanorna. Men sedan fick vi bege oss in i skogen för att hitta fler. Se där, en Natt och dag!
Och styvmorsvioler!
Och så någon fibbla, jag lär mig aldrig de olika sorterna!?
Det blev en riktigt lång promenad rätt genom skogen i jakten på många olika sorters blommor; elva tror jag vi kom upp i!
Uppför kullen…
In mellan granarna…
Och en bra stund stod vi och tittade på den här fina hackspetten!
Ett mysigt ”skogsäventyr” i det lilla!
/Jenny
– om man tar sig tid att titta!
Ibland känner jag att vi lätt hamnar i det här: ”nu ska vi gå dit, och så ska vi göra så och sen ska vi äta där och sedan är vi klara och ska gå hem”.
Om man har tid och lust är det rätt fascinerande att bara sätta sig och låta barnen vara. Att låta dem se sig omkring, hitta en rolig kotte, kliva upp på en sten, peka på molnen.
Den här sura trädgubben till exempel, bara att titta på honom räckte ju till ett intressant samtal.
Eller den här stenen, ser inte den ut lite som ett hjärta? Eller en fågel?
Att bara ge sig ut, utan varken mål eller planer kan vara en liten utmaning för dagens välorganiserade föräldrar (läs mig), och rätt så nyttigt, kan jag tänka!
/Jenny
Det har ju varit en hel del stormar de sista åren, och skogen har legat som plockepinn.
En lämning blir de väldiga rotvältorna, som jag har lite respekt för. Jag har alltid hört att man inte ska gå för nära, för att de kan slå igen. Samtidigt har jag aldrig hört att det har hänt, så jag funderade på om det är en myt i stilen det vi också fick tillsagt oss av våra föräldrar: ”bada inte direkt efter maten, då kan du få kramp och drunkna”. Nu vet jag att det bara var föräldrarnas sätt att få sitta i lugn och ro i fem minuter med kaffekoppen i handen (och som 40-åring med fyra barn kan jag ha viss förståelse för detta, även om hotet om drunkning känns lite väl att ta i).
I alla fall så hittade jag följande information på Skogsstyrelsens hemsida.
Så OK, inte ett bra gömställe alltså.
/Jenny
För oss som är orienterare blir det så tydligt när det är dags för djuren att få sina ungar. Då är det nämligen stopp för alla tävlingar så djuren ska få vara i fred i sina barnkammare.
Vi har flera dagar haft besök av en rådjursmamma och hennes lilla kid här i trädgården, första gången vi såg dem kan kidet inte ha varit många dagar gammalt!
Vi hör dem ”prata” genom det öppna fönstret på nätterna också, mammans ”bröl” och den lillas pip.
Och i vår närbelägna å har vi sett betydligt större kullar av djurbarn; här har vi gräsandsfamiljen:
Och en dålig, men dock bild, på storskraken och de inte mindre än 13 små dunbollarna! När jag försökte smyga mig närmare med kameran pep de förskräck och försökte klättra upp på mamman allihop, därav att jag höll mig lite på avstånd. För så är det ju; hur gulliga de än är så ska vi inte störa, bara njuta på avstånd!
/Jenny
Jag letade efter ett (väldigt onyttigt) recept häromdagen, men hittade ett gammalt recept på något som av någon anledning kallas Nallebröd. Just då råkade jag ha en kvart över, och eftersom det inte tar mycket mer att göra dessa bröd så slog jag till och blandade ihop ingredienserna, gräddade, barnen fick några till mellis och så frös vi in resten för kommande äventyr. Perfekta små energihöjare att ta med, antingen som smörgåsar, eller att ätas bara som de är.
Recept:
2 dl fiberhavregrym
4 dl vetemjöl
1 dl russin (jag tog aprikoser istället, mina barn har nåt emot russin i bröd…)
1 dl solroskärnor
1 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 dl flytande smör
3 dl mild yoghurt
1/2 dl flytande honung
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke, rör sen i smör, yoghurt och honung. Klicka ut degen på plåt med bakplåtspaper och grädda i mitten av ugnen i c:a 15 min.
/Jenny
Utefolket 