Ekollon, inte bara till ekorrarna

OK, visst kan vi sucka lite över att hösten är här, drömma tillbaka till sommarens ljus och värme och de många baddagarna och grillkvällarna. Men hösten är häftig ur en utemänniskas synvinkel (tja, liksom alla årstider om vi ska vara ärliga :-)), det kommer så mycket bär och frukt och svamp och händer så mycket i naturen!

Ekollonen till exempel, en källa till lek för femåringarna – de plockar, samlar, låtsas att det är gubbar och en källa till viss irritation för mamman (mig), eftersom dessa lekar av någon anledning tas med inomhus och det dräller av ekollon i soffan och på köksbordet.

Ekollon

Men, i alla fall, jag har också förstått att man faktiskt kan göra en hel del av dessa frukter, som det ju faktiskt är, om än i form av nötter. Eftersom jag är nötfantast tänker jag att här ju finns ett bra sätt att minska mina stora utgifter för alla dessa nötpåsar och nötblandningar jag köper i affären; att testa att rosta eller koka ekollon helt enkelt!

Recept finns på utmärkta Skogsskafferiets hemsida.

/Jenny

Abisko del 6 – skattjakt på riktigt!

Vet ni att man kan hitta granater i fjällen? Jag menar självklart inte sådana som exploderar, utan ädelstenar. Ska man vara helt korrekt är de granater vi hittar i Abisko halvädelstenar. De heter Almandingranater och inte speciellt värdefulla, men det har ingen betydelse, de är fina ändå. De är svarta eller mörkröda och sitter i glimmerskiffer.

Enklast att hitta skiffer med granter är att leta vid eller i en bäck. Det är lätt att hitta rätt sorts stenar. De finns nästan överallt!

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja är det lätt att hitta stenar med granater i.

I bäcken Ridonjira uppe på Nuolja i Abisko är det lätt att hitta stenar med granater i.

Sedan kan man försiktigt knacka på stenarna med en hammare och mejsel, så får man ut granaterna.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Viktigt med skyddsglasögon när man ska hacka på stenar.

Det här brukar vi göra varje gång vi är i Abisko. Det har resulterat i att vi har en samling med små och stora granater hemma. Några har vi gjort smycken av. Min syster har bland annat ett par örhängen och jag har ett halsband som min pappa gjort. Han har gjutit in en granat i silver, så den ser ut som ögat på en ripa. Visst är det fint?

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

Två granater, en sten med granter i och mitt halsband med en granat från Abisko.

På Ädelstensakademin kan du läsa mer om granater och andra ädlelstenar .

Det här blir sista inlägget om Abisko för ett tag framöver. Nu väntar jakt i Jämtland nästa vecka. Lovar att skriva om det när jag är på plats i älgskogen.

/Kajsa

 

Stenar där barn jag lekt

Det finns ställen och miljöer där inga organiserade, uttänkta lekar behövs initieras, utan där det bara leks. Ett sådant är förstås vatten, vattendrag, små bäckar… ett annat är stränder – men inte bara sandstränder, utan även stenstränder. Kajsa har tidigare skrivit om Silverfallet och den fina stenstranden där, och det var precis där vi också var ett par veckor senare och lekte i timmar på stranden. Kastade macka förstås (mamma, jag, anser sig vara obesegrad mästare på detta i familjen). Ristade med ljusa stenar på mörkare stenar för att skriva och rita. Och inte minst så gjorde vi fina stengubbar!

Här är en storögd variant:

Stengubbe

Och här en som ser lite dyster ut. Stenansikte?

Stengubbe 2

/Jenny

Fortsätt bada!

Sensommarbad i Largen - långgrunt och varmt.

Sensommarbad i Largen – långgrunt och varmt.

Hoppas ni inte blivit trötta på att bada än! Så här i slutet av sommaren är det fortfarande varmt i vattnet och behaglig temperatur i luften jämfört med när det var som varmast för några veckor sedan.

Idag åkte jag och barnen på en utflykt till sjön Largen i Roslagen. Vi hade inte varit där förut och blev glatt överraskade över hur fint det var. Largen är en källsjö och vattnet är bland det klaraste man kan hitta i Stockholmsområdet. Nästan att man kan dricka det!

Fin sandstrand med lång brygga.

Fin sandstrand med lång brygga.

Utsikt mot stranden från bryggan.

Utsikt mot stranden från bryggan.

Där fanns en stor sandstrand och gräsmatta kantat av höga ekar och alar, lång brygga, långgrunt med mjuk sandbotten och bäst av allt – kristallklart varmt vatten. Jag gissar på att det var 24-25 grader i vattnet. Termometern i bilen visade på 23 i luften när vi körde dit. Som ni förstår ville vi helst inte gå upp ur vattnet när vi kommit i. Det var nästan som att bada i Medelhavet.

Klarare vatten än Largens är svårt att finna i Stockholmsområdet.

Klarare vatten än Largens är svårt att finna i Stockholmsområdet.

När vi kom dit var det en familj till där, men efter en stund gick de och vi fick hela stranden för oss själva. Gissa om vi njöt! Äldste sonen grävde och byggde sandslott, yngste sonen kröp omkring i sanden och vattenbrynet. Vi åt pastasallad och myste ända tills regnet kom…

Det tog en stund innan pojkarna fick tid att äta. Roligare att leka!

Det tog en stund innan pojkarna fick tid att äta. Roligare att leka!

Dagens lunch: tortellini, gurka, tomat, bacon och oliver. Alla -  ettåringen, femåringen och 42-åringen - åt med god aptit .

Dagens lunch: tortellini, gurka, tomat, bacon och oliver. Alla – ettåringen, femåringen och 42-åringen – åt med god aptit .

Som sagt, fortsätt bada. Ta vara på det varma vattnet!

badkartan.se kan du se hur du hittar till den här sjön och läsa vad andra tycker om Largen.

/Kajsa

Abisko del 4 – Kärkevagge, att vandra i ett sagolandskap!

Vy över Kärkevagge

Vy över Kärkevagge

Det finns vackra fjälldalar och så finns det VACKRA fjälldalar. Kärkevagge hör helt klart till den senare kategorin. Jag vill till och med påstå att den är vackrast av alla, tror inte någon som varit där skulle säga emot. Dessutom är det lättvandrat – inga kraftiga stigningar, fin stig att gå på, inga vad och bara 12 km allt som allt. En helt perfekt tur att ta med barnen på. Även ganska små barn klarar av att gå den här turen, dessutom är det jättekul att leka bland alla klippblock och stora stenar när man kommit en bit in i dalen.

Vill du inte gå själv finns det färdledda turer som arrangeras av STF:s turiststation i Abisko, även hotellet i Björkliden har turer hit.

Vi har gått här många gånger, senast den 16 juli i år, på vår fyraåriga bröllopsdag. Min mamma var barnvakt, så det var bara jag och min man. Rätt skönt med en vuxenutflykt även om jag längtar efter att visa det här fina och coola stället för mina pojkar.

Kärkevagge betyder stendalen och ligger ca 2,5 mil väster om Abisko (Läs mer här). Man får ta bilen och köra E10:an till Låktatjåkka hållplats. Där finns två stora parkeringsplatser där stigen börjar. Gå upp till den gamla banvaktarstugan och gå över järnvägen. Bakom stationshuset (som inte används längre) fortsätter stigen in i Kärkevagge. Trollsjön eller Rissajaure ligger längst in i dalen.

Inte så långt till sjön med Sveriges största siktdjup.

Inte så långt till sjön med Sveriges största siktdjup.

Du kommer att passera vidunderligt vackra ängar med massor av fjällblommor och hoppa över små bäckar med kallt, gott fjällvatten från glaciärerna runt omkring dalen.

Vackra blomsterängar på vägen mot Trollsjön.

Vackra blomsterängar på vägen mot Trollsjön.

Alla klippblock och stenar är fantastiskt vackra. Det är verkligen som att gå i ett sagolandskap. Mitt i dalen ligger ett stort delta, en häftig kontrast mot blockterrängen.

Ett delta mitt bland alla stenar.

Ett delta mitt bland alla stenar.

Utsikt över dalen.

Utsikt över dalen.

Stigen är lätt att följa, det finns ingen chans att gå vilse. Längst in kommer belöningen – Trollsjön! Vattnet är mörkt turkosgrönt och har Sveriges största siktdjup. Man kan se botten 34 meter ner!

Alla stigar leder till Trollsjön!

Alla stigar leder till Trollsjön!

För de flesta av oss är det här en återvändsgränd och när man kommit till sjön vänder man och går tillbaka ut ur dalen. Men det finns de som går vidare på vänstra sidan på bilden (väldigt, väldigt brant uppför). Det finns till och med de som springer upp för fjällsluttningen! Dagen efter vi var här gick löpartävlingen Sweden Sky Race 24 för första gången. Tittar du noga ser du en röd snitsel på stenen på stigen som visar vägen för löparna. Man startar i Björkliden och springer ett eller två varv på en femmilarunda, höjdskillnaden är 3000 meter per varv. Löparna passerar jättefina ställen, så det är förstås härligt att springa och vilken utmaning! Det går även att orienterna i dalen. Just idag, 1 augusti, är det faktiskt en tävling här, den ingår i Lapplands femdagars. Min kusin och bloggkollega Jenny är där med sin familj och springer. Det är säkert jättekul!

Magiskt vackert!

Magiskt vackert längst in i dalen!

Jag brukar alltid bada i sjön, men den här gången valde jag istället en av de små gölarna som finns mellan klippblocken. Tror det var ca 25 grader i vattnet. Gissa om det var härligt?!

Klart man måste bada när det är så här fint!

Klart man måste bada när det är så här fint!

Jag och min man var ute ca fyra timmar. Då tog vi det lugnt, hade en lång lunchpaus vid sjön och tog oss tid att fotografera massor. Men jag tycker inte riktigt att mina bilder verkligen visar hur fint det är. Googlar man Kärkevagge och väljer bilder, hittar man bättre foton. Här kan du själv se. Visst är det fint?

Är du i Abisko och funderar över vilken dagstur du ska ta är valet givet – Kärkevagge förstås!

/Kajsa

(På väg till Kärkevagge från Abisko passerar man Silverfallet. Det får du inte missa! Här kan du läsa mer om det. Och här kan du få tips om en annan lätt och fin dagstur i Abisko.)

Abisko del 3 – Silverfallet och vackraste stenstranden

Jag kan aldrig få nog av vattenfall och vackra stenar, samma sak gäller min äldste son. Fast han leker eller kastar macka med stenarna istället för att ta hem och lägga i skålar eller runt rabatterna, som jag gör. Fjällvattnet i vattenfallen dricker vi med samma entusiasm. Tur för oss att Abisko med omnejd fullt av det här och vid Silverfallet är det extra fint. Varje gång vi är i Abisko på sommaren tar vi en tur dit.

Det är enklast att komma till Silverfallet om du har bil. Då kör du mot Björkliden från Abisko turisstation (ca sju kilometer) och stannar vid den stora parkeringsplatsen vid Rakkasjokka precis innan avfarten upp till Björkliden. Därifrån går du ca 200 meter på en bitvis brant stig, alldeles vid jokken ner till stranden vid Torneträsk.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Här börjar du gå ner från parkeringen vid E10:an för att komma till Silverfallet.

Har du inte bil kan du åka buss eller tåg till Björkliden och gå ner från tågstationen eller busshållplatsen. Det är längre, men å andra sidan en vacker promenad.

I början rinner vattnet i jokken över slipade klippor där du enkelt kan dricka, därefter blir det ett smalt, vackert vattenfall mellan branta klippor.

Godaste vattnet!

Godaste vattnet!

När man står på bron vid vattenfallet kommer duschar av kall vattenånga över en. Jättespännande och skönt tyckte min son eftersom vi var där en dag när det nästan var 30 grader varmt.

Härligt med svalka från vattenfallet, som att ta en dusch.

Härligt med svalka.

Vattenfallet är allra finast nere vid stranden, så det är värt att gå sista biten ner även om det är brant.

Smalt, högt och vackert!

Smalt, högt och vackert!

Nere vid stranden kan alla som gillar fina stenar få sitt lystmäte.

Fjällstenar de lux!

Fjällstenar de lux!

Dessutom är det jättekul att leka med stenarna och skönt att sitta på dem eftersom alla är slipade och har rundade kanter. Vi bygger torn, kastar i vattnet, bygger dammar och letar efter de som är extra fina. Från stranden har man en fantastisk vy mot Lapporten. Vattnet är alltid iskallt i Torneträsk, men vad gör väl det? Vi kastar oss i och passar på att dricka medan vi tar några simtag. Åk dit och prova ni med!

Gott om plats på stranden!

Gott om plats på stranden!

Härlig utflykt när fjällvädret var extra varmt.

Picknick med Lapporten i blickfånget.

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet...

Ettåringen blickar ut över sjumilasjön Torneträsk och funderar över livet…

Ettåringen somnade och fick ligga i skugga under filten.

Sedan somnade han och fick ligga i skugga under filten.

Skål för fjällivet!

Skål för fjällivet!

/Kajsa

 

 

 

Abisko del 2 – strapatsfri fjälltur med vy

Många av er tänker sig nog att fjällvandring ska vara jobbigt, svettigt, myggigt och att man måste bära en tung ryggsäck hela tiden. Alltså något bara för de riktigt tuffa och vältränade, inte för barn, personer med halvtaskigt flås eller de som bara vill njuta på semestern. Visst känns det skönt när jag säger att det där är helt fel.

Utflyktstips i Abisko - upp på kalfjället och njut!

Upp på kalfjället och njut!

I Abisko kan du komma upp på kalfjället, ta en tur, fika, njuta av vidunderlig utsikt utan att ens bli anfådd. Dessutom går det jättebra att ha med barn, till och med bebisar. Här kan du nämligen åka linbana upp på kalfjället.

Här bär det av uppåt!

Här bär det av uppåt!

Linbanan finns ca 600 meter från turiststationen och är öppen både på vintern och sommaren. Du kan välja om du vill åka upp och gå tillbaka ner, eller ta en tur och returbiljett. Man sitter i ganska luftiga stolar, så har man med sig småbarn eller bebisar kan det vara på sin plats med bärsele eller en rem runt dig och ditt barn.

I sakta mak glider du fram ovanför marken i cirka 20 minuter, sedan är du uppe på fjället Nuolja. På vägen upp har du chans att se ripor, höra blåhake, se massor av blommor och förstås njuta av utsikten.

Vy från linbanan mot sjön Torneträsk.

Vy från linbanan mot sjön Torneträsk.

Väl uppe kan man fika i huset (Aurora Sky Station) där linbanan slutar. Har man tur serverar de palt.

Min yngsta son spanar in utsikten från Aurora Sky Station medan vi andra fikar.

Min yngsta son spanar in utsikten från Aurora Sky Station medan vi andra fikar.

Därfter kan du och dina barn strosa runt på kalfjället. Följa en bäck, leka på snöfläckar eller bestiga Nuoljas topp. Dit är det knappt två kilometer lätt vandring. Dessutom finns det otroligt mycket fina fjällblommor där, bland annat den ovanliga lapska alprosen. Det är en liten rhodondendron som växer vilt i fjällen.

Klart man måste leka vid en snöfläck!

Klart man måste leka vid en snöfläck!

Allt vatten går att dricka eller varför inte doppa huvudet för att svalka sig om det är väldigt varmt...

Allt vatten går att dricka eller varför inte doppa huvudet för att svalka sig om det är väldigt varmt…

Fina blommor överallt. Det här är fjällglim.

Fina blommor överallt. Det här är fjällglim.

 

Minstingen övar på att krypa uppe på fjället.

Minstingen övar på att krypa uppe på fjället.

Här kan du läsa mer om linbanan och möjligheterna att se midnattssol och norrsken från Aurora Sky Station.

Ner igen efter en härlig utflykt på kalfjället.

Ner igen efter en härlig utflykt på kalfjället.

Nå, visst tror ni mig när jag säger att det finns möjlighet att fjällvandra helt utan strapatser? Bara att njuta fullt ut!

/Kajsa

P.S. Undrar ni över myggen? De blåser bort på kalfjället!

 

Klart njutbart i Lida

En fantastisk pärla söder om Stockholm är friluftsgården Lida, i Botkyrka söder om Stockholm. Vi åker hit om vintern för de fina skidspåren och sommartid för, tja, allt möjligt.

Idag var jag där med min tioåring och de två femåringarna (tonåringen hemma i soffan ja).

20140703-200454-72294862.jpg

Vi gick Skogsmulles sagostig, med paus vid Skogsmulles koja för att äta lite matsäck:

20140703-200552-72352780.jpg

Vi fortsatte med Novas rymdstig som slutade vid en rymdraket:

20140703-200648-72408142.jpg
Och barnen klängde i en hinderbana som passade båd’ stor och liten tydligen:

20140703-200746-72466975.jpg

Och avslutade förstås med glass på mysiga värdshuset! En bonus för framförallt de små är alla halvtama kaniner som skuttar runt i området.

Om Lida kan man skriva mycket, bäst är förstås att åka hit själv och upptäcka. De har såklart en hemsida, så ni kan få lite försmak.

Som ni märker är promenadstigarna Skogsmulle-anknutna; inte så konstigt då han föddes här, Mulle!

Och för den arkitekturintresserade; friluftsgårdens mysiga timmerstugor är ritade av Ralph Erskine.

Så, jag tar och Hegerfors-vitsar igen; det är lätt att njuta i Lida!

20140703-201349-72829115.jpg

/Jenny

Snigelspott?

Jag vet inte vad ni kallar de små vita ”skumbollarna” som man kan se på gräs och blommor – snigelspott sa vi när jag var barn! Så det är det jag säger när vi ser fenomenet idag på promenaden, fast inser ju samtidigt att det kan det ju rimligtvis inte vara…

Det bästa (och ibland det mest tålamodsfrestande) är frågvisa snart-femåringar, som gör att man måste vidga sina kunskapsvyer i de mest skilda ämnen.

20140703-194633-71193365.jpg

Så nu har jag lärt mig; att det här skummet bildas av en larv, som sedan blir till insekten spottstrit. Det mest spännande med den var att den kunde hoppa 70cm högt! Jag ser framför mig hur insektsforskarna gjort iordning en liten höjdhoppsställning till spottstriten och lagt upp ribban på otroliga 70cm…vilket jubel det ska ha blivit!
/Jenny

20140703-195044-71444776.jpg

Spana efter fjärilar – hjälp forskarna

Finns det någon som inte gillar fjärilar? Getingar, myggor, flugor och andra flygfän kan det kanske finnas delade meningar om, men några insekter som bara tyst fladdrar runt och är vackra att se på?

Som jag skrev i inlägget om skalbaggen är insekter en vit kunskapsfläck för mig, och tydligen vet vi inte alls så mycket om fjärilar (som vi alltså borde?).

Nu vill forskarna bakom Svensk dagfjärilövervakning både sprida kunskap och få hjälp med fjärilsobservationer.

Så gå gärna på fjärilsjakt, surfa in på deras informativa hemsida, få hjälp med identifiering och rapportera in vad du sett i fjärilsväg!

20140623-183026-66626210.jpg
(Bilden är lånad från just denna hemsida, jag hoppas fjärilsforskarna inte misstycker!)
/Jenny