Puh-pinnar

Ni har väl kastat puh-pinnar? Vi gjorde det härom helgen, när barnens kusiner hälsade på. Puh-pinnar omnämns till och med i Nationalencyklopedin, och för den som nu inte läst Nalle Puh, så går leken ut på att man står på en bro över en bäck, å, ja – ett rinnande vatten, kastar i en pinne på ena sidan bro, och så tittar man när den kommer flytande fram på andra sidan bron.

I dessa tider av snabba youtubeklipp som barnen klickar fram på paddan, helkonstiga hemmafilmer i american funniest homevideos och annat spektakulärt, så ter sig detta möjligen som en väl enkel aktivitet. Kanske är det det som är storheten med puh-pinnar. Pröva själva. Den ambitiösa kan såklart tälja barkbåtar och starta ett race – men vårt tips är att nöja sig med originalversionen. Vi lovar – det räcker.

Nalle-Puh-och-Nasse-kastar-pinnar-i-an_1002 puh pinnar beskuren

Originalversionen från 1926                              Samma fascination mars 2014

/Jenny

Skogens trummis

Om du hör en hackspett som hackar när du är ute i skogen är det läge att smyga.

Ta med dina barn och gå försiktigt fram till trädet där hackspetten jobbar.  Ibland måste man leta och titta upp mot trädtopparna en bra stund innan man vet vilket träd hackspetten sitter i. Bara att smyga fram i skogen är förstås ett äventyr i sig.

När ni kommit fram till trädet ska ni lägga örat mot stammen och lyssna. Jag lovar att du kommer bli förvånad. Det låter som en riktigt coolt trumsolo där inne!

Ofta är hackspettarna inte så rädda, så det går bra att smyga fram med barn. Min mamma, som är förskolelärare, hade en gång en hel dagisgrupp som kunde lyssna på trumkonserten med öronen mot trädstammen. Naturupplevelse och musikupplevelse i ett!

/Kajsa

Skogens trummis

Skogens trummis